Steelseries Apex 9 TKL – trevligt tangentbord i ljusets hastighet

Inledning

Ju fortare du kan klicka desto bättre kommer du vara i spel, sägs det. Med fler och fler nya tangentbord läggs stor vikt i att ditt knapptryck ska registreras så fort som möjligt. Sådant är givetvis viktigt, helst i snabba och tävlingsinriktade spel, men det finns många sätt att åstadkomma det på.

Ibland är det fokus på något som kallas "Polling rate" (uppdateringsfrekevens), vilket är hur snabbt tangentbordet registrerar och kommunicerar knapptryck till datorn. En annan viktig grej är aktiveringspunkten i själva tangenten, vilket är hur långt ned den måste tryckas innan ett klick registreras. Man räknar också i hur mycket kraft som behövs för att nå aktiveringspunkten. För folk som inte är insatta kan det här kännas nördigt och onödigt, men i tävlingssammanhang det vara skillnaden mellan vinst och förlust.

När jag idag tittar närmare på Steelseries Apex 9-tangentbord är det just argumentet att det är ett av de snabbaste på marknaden som står i fokus. Apex 9 har dock en hel del andra funktioner som sticker ut, som att brytarna går att byta ut. Häng med när jag knapprar på det färska tangentbordet!

Om testpiloten

Första intryck

Apex 9 levereras i Steelseries typiska orange och grå förpackning. I den finns tangentbordet och en USB Type-C till Type A-kabel, och vid första anblick inget annat. Det följer faktiskt med en så kallad keycap puller också, men den hittas i ett eget litet krypin under tangentbordet (mer om det senare).

Den variant jag fått hem är ett tenkeyless-tangentbord (TKL). För er som inte är insatta innebär tenkeyless att den numeriska delen plockats bort. Det gör tangentbordet ungefär 20 procent mindre, vilket är perfekt för mig som tycker fullstora tangentbord är på tok för stora

Den som däremot gillar att ha en numpad kommer tyvärr bli besviken, eftersom det inte finns något fullstort utförande. Det finns dock en mindre Mini-variant i formatet 60 procent, där piltangenterna samt media- och funktionsknapparna tas bort – något för användare som alltså vill ha ett ännu mer kompakt tangentbord.

Tangenterna har en, vad jag skulle vilja kalla det, grynig eller sträv textur. Det låter kanske inte så tilltalande, men det ger ett bra grepp. De är av plasten PBT, vilket betyder att de generellt är av högre kvalitet, lite tjockare och tar mycket längre tid (om ens alls) innan de börjar bli blanka.

Plattan där alla brytare, Steelseries-loggan och mediaknapparna finns är gjord i aluminum. Den påstås vara identisk med metall som används i stridsflygplan, och används för att göra tangentbordet mer stabilt och robust. Ramen runtom är gjord av plast, vilket tycker om. Jag har varit med om tangentbord där ramen varit i aluminium med kanter så vassa att jag skurit mig. Här slipper man sådant och kan spara sina plåster.

Längst upp till höger finns ett volymreglage som även kan tryckas in för att trycka mute och stänga av allt du hör, men givetvis också starta igång ljudet på nytt. Nedanför finns en play/pause-knapp.

Jag använder sällan dessa då jag har sådana på mitt eget trådlösa headset, samt att de sitter lite dumt till precis ovanför navigations-knapparna. Sistnämnda är på en annan höjd, vilket gör att jag måste sträcka mig över dem för att komma åt mediafunktionerna. Det hade möjligen varit en bra lösning om de hade en upphöjning för att vara i samma höjd. Samtidigt frågar jag mig själv om folk verkligen använder dessa?

Även undersidan är av plast. Det finns också gummifötter för att hålla tangentbordet på plats. Däremot finner jag det synd att när man ställer upp stödet, som kan göras i två olika nivåer, är dessa inte utrustade med samma högfriktionsmaterial.

Jag personligen känner inte att tangentbordet glider iväg när stöden fälls upp, men jag anser det ändå som en miss eftersom det inte ger lika bra grepp när de används. Försöker jag röra tangentbordet med eller utan stöd märks det snabbt att greppet är bättre utan dem.

Här under finns det också ett litet krypin för ett tillbehör, nämligen en keycap puller. Den är av plast och har Steelseries härliga orangea färg. Den används för att ta bort tangentbordets keycaps, alltså plasthattarna som utgör tangenterna.

Utan större problem kan man med hjälp av verktyget avlägsna dem för att bland annat lättare kunna göra rent. Att det är ett verktyg för just keycaps och inte brytare framkommer tydligt vid test, men det nämns även i manualen att “Switch puller not included”. Här anser jag att Steelseries gjort en miss, eftersom de ändå gör en stor grej av att brytarna kan bytas. Då borde rimligtvis ett sådant billigt verktyg följa med.

Specifikationer

Specifikationsmässigt är det inte mycket som sticker ut. Uppdateringsfrekevensen (Polling rate) specificeras konstigt nog inte, men sannolikt är det tillräckligt höga standardnivån 1 000 Hz som gäller.

Tangentbordet är något mindre än vissa andra TKL-tangentbord på marknaden då man sett till att slima den enda till kanten, där andra varianter haft en större platta. För man fingrarna runtom ramen så är den i princip i linje med tangenterna.

Optiska brytare

Brytarna i detta tangentbordet står Gateron för, i samarbete med Steelseries, och dessa är optiska. Det betyder att istället för att brytaren skapar en elektrisk kontakt mellan metall och metall, är det infrarött ljus och en som registrerar när tangenten trycks ned. Vid tangenttryck blockeras ljuset och signalen skickas.

En av fördelarna med optiska brytare är att de generellt håller längre. När det inte är några fysiska delar som måste få kontakt med varandra, utan bara ljus, är risken betydligt lägre att just den delen slits ut. Steelseries vågar sig på att lova livslängd på 100 miljoner nedslag, och tilläggas kan att brytarna också går att byta ut.

En annan fördel med optiska brytare är att de är något snabbare än mekaniska. Utan svajig fysisk kontakt kan nämligen så kallad debounce delay elimineras. Detta är en kort tidsperiod där nya tangenttryck inte kan registreras och som lägger till extra fördröjning, för att ett mekaniskt nedslag ska registreras som just ett enda nedslag.

Med dessa optiska brytare handlar det om en linjär variant, som trycks ned med jämnt motstånd. Saknas gör alltså det högljudda och kännbara klick halvvägs genom ett tangenttryck. Hos vanliga mekaniska tangentbord sammanfaller återkopplingen ofta med aktiveringspunkten, men när det gäller aktiveringspunkten har Apex 9 ett ess i rockärmen.

Aktiveringspunkten är alltså sträckan som brytaren måste komprimeras för att ett klick registreras. Jag är van med Cherry MX Red som har sin aktiveringspunkt satt till 2,0 mm. Apex 9 har två nivåer som går att välja mellan: 1,0 alternativt 1,5 mm. De klassar första läget som som för gaming och andra för skrivande.

En annan sak som är viktig är kraften som krävs för att trycka ned en tangent. Olika brytare kräver olika kraft, som egentligen ska anges i Newton (N), men som i sammanhanget ofta beskrivs i mer lättgreppade gram (g).

Alla aspekter jag här beskrivit kan med olika brytare och tangentbord kombineras för att ge en uppsjö av olika upplevelser när du skriver, eller spelar. Något Steelseries verkligen lyfter i marknadsföringen av Apex 9 är att brytarna går att byta ut. Vad jag kan se har man inte mycket till val när man först köper produkten, men har du andra optiska brytare från Steelseries kan du byta ut dessa om du känner för det.

Värt att notera är att det enligt uppgift inte verkar som att det går att byta till vilka optiska brytare som helst. Det är svårt att visa vad det handlar om på bild eller film, men grejen är är att stammen som blockerar ljuset inte når hela vägen ned på Steelseries Gateron-brytare, medan så är fallet på exempelvis Gaterons egna.

Om det är anledningen till att exempelvis Gaterons optiska brytare inte fungerar låter jag vara osagt. Men jag misstänker det har något att göra med att de vill att man ska köpa brytarna direkt ifrån Steelseries, som säljer ett par varianter av dessa. Jag har försökt forska i det men inte fått ett svar till 100 procent. Mitt tips är att göra lite egen efterforskning innan köp.

Användande

I dagsläget använder jag mig av Cherry MX Red-brytare som har kräver 43 gram för att trycka ned och som har en aktiveringspunkt på 2,0 mm. Att byta till Apex 9, som sänker dessa till 35 gram och 1,0–1,5 mm gjorde en enorm skillnad och gav mig en positiv känsla.

Efter att ha använt tangentbordet i två veckors tid känner jag att det går mycket snabbare för mig att åstadkomma det jag vill när jag skriver. Allt från att gå fram och tillbaka i sidled när jag spelar en first person shooter, när jag fipplar med “ring-menyerna” i Days Gone, eller skriver denna recension.

Till en början var bytet jobbigt. Det hände flera gånger att jag råkade klicka ned en tangent när jag inte ville, och i vissa situationer råkade jag klicka ned mellanslag när jag bara vilade tummen där. Rätt snabbt vande jag mig och mina negativa intryck var helt bortblåsta.

Trots att jag är van med mekaniska brytare som har ett högt klick-ljud och mer feedback, är dessa linjära, snabbare och optiska brytare väldigt sköna att skriva med. Det är en känsla som är svår att beskriva, men efter en viss tid har dessa nog blivit mina favoriter.

Mjukvara

Som med alla andra Steelseries-produkter kan man använda sig av Steelseries Engine för att skapa olika makron, ändra vad ett tangenttryck ska göra, och även redigera och lägga till “meta bindings”.

Sistnämnda är en knappkombination som innefattar Steelseries-tangenten under den högra Shift-tangenten. Denna tangent kan användas för att byta mellan “Gaming”- och “Typing”-mode, och i kombination med andra tangenter, växla profiler och ändra ljusstyrkan. Det jag gillar här är att när tangenten trycks ned lyser de andra tangenterna upp – de tangenter som du kan använda för en knappkombination – så att det blir lättare att hitta rätt.

Alla dina inställningar kan sparas i fem profiler. De går att använda oavsett om du har Steelseries Engine installerad eller inte. Tilläggas ska dock att RGB-profiler inte verkar sparas så vitt jag kan se, vilket är synd. Prism, som RGB-delen av mjukvaran kallas, står som “early access” så jag hoppas att lokalt sparande blir möjligt vid ett senare tillfälle.

När det kommer till just Prism finns det en hel del alternativ att leka runt med. Bland annat kan du välja om ljuset ska vara aktivt, reagera på tryck och hur det ska se ut när du är AFK. Alternativen tycker jag är bra, och det jag gillar mest är att du kan använda musen och välja enskilda delar av tangentbordet och sätta olika effekter och färg på dem.

Du skulle då till expempel kunna köra röd, grön och blå i tre delar från vänster om du så vill. Det är också enkelt att genomföra då du bara drar musen över de ställen du vill redigera. Är du som jag och gillar att endast ha en färg markerar du bara hela tangentbordet.

Mjukvaran har även en hel del applikationer som kan användas, för att exempelvis synkronisera dina val i Prism mellan olika produkter. En applikation som kallas “Audio Visualizer” gör att tangentbordet lyser upp på olika sätt beroende på vad du lyssnar på.

Slutsats

Apex 9 TKL är för mig ett fantastiskt tangentbord. Jag gillar verkligen de optiska brytarna, även om det tog ett tag att vänja sig vid dem. Den gryniga texturen på knapparna med PBT-plasten tycker jag är ett riktigt bra val för att slipper att de blir blanka med tiden, samtidigt som de har bra grepp.

De enda delarna jag vill sätta på minuskontot är priset, att en switch puller för att faktiskt byta brytare inte följer med, samt att brytarna måste köpas direkt från Steelseries. Det går alltså inte att återanvända egna optiska brytare, utifrån den information jag fått till mig.

Huruvida man kommer känna av “hastigheten” och vad man tycker om de linjära brytarna skiljer sig självklart från person till person. Tipset med en sådan personlig grej är att ta sig till en butik och be om att få testa att klicka på dem för att se om exempelvis Apex 9 TKL är något för dig.

Efter testperioden känner i alla fall jag att det blev lite lättare att spela snabbare spel, eller när jag behövde göra blixtsnabba beslut. De optiska brytarna var jag rätt skeptisk mot till en början, men nu är jag såld. Överlag är jag otroligt nöjd med spel- och skrivupplevelsen på Apex 9.

Priset vid publicering är 1 599 kronor vilket jag tycker känns lite för högt. Hade man fått med en switch puller hade jag varit mer nöjd, men det blir trots det en varm rekommendation.