MSI Stealth 16 Studio A13V – kraftpaket i slimmat format

MSI är ett väletablerat varumärke och ett namn som är bland det första att rulla av tungan när folk frågar vilket moderkort, grafikkort eller bärbart som ska inhandlas för spelande. I vanliga fall skriver jag för SweClockers räkning och har där testat ett flertal bärbara datorer från MSI, vissa riktigt fantastiska och andra som lämnat mig med stora frågeställningar.

Idag tar jag mig en närmare titt på MSI:s senaste modell i Stealth-serien, mer specifikt handlar det om MSI Stealth 16 Studio A13V — en väl utrustad bärbar speldator som jag inte skulle skämmas för att använda under ett konferensmöte. På med kaffekokaren eller knäck en Redbull och luta er tillbaka: Nu ska här testas på bärbart smyg-spelande!

Specifikationer

MSI Stealth 16 Studio A13V har trots sitt smala chassi och nätta vikt om knappt 2 kilogram gott om anslutningsmöjligheter. På vänster sida finner vi en Ethernet-koppling, HDMI 2.1-kontakt, SD-minneskortsläsare och en USB Type-C-anslutning.

På höger sida finner vi uttag för att ansluta strömkontakten, ännu en USB Type-C-anslutning samt en ensam USB Type-A. För att avrunda det hela kan jag se ett kombinerat 3,5-millimetersuttag, för att koppla in antingen ett par hörlurar eller ett headset.

Utöver ett relativt gott antal om anslutningsmöjligheter är det väl tilltagna interna komponenter. På processorsidan skymtas en Intel Core i7-13700H, medan ett Geforce RTX 4070 8 GB med 105 watt effektuttag står för grafikprestandan. När det kommer till övriga interna komponenter har MSI bestyckat datorn med 2 TB lagring som åstadkoms genom två separata 1 TB stora SSD-enheter i RAID 1 – som teoretiskt dubblar läs- och skrivprestanda. Detta ackompanjeras av 32 GB primärminne och ett 99,9 wattimmar stort batteri.

Skärmen är en IPS-variant om 16 tum med formatet 16:10, istället för vanligare och mer avlånga 16:9. Utöver fysiska dimensioner och panelteknik handlar det om 2 560 × 1 600 pixlar som kan drivas upp till och med 240 Hz. Utöver att vara en väloptimerad skärm för spelande är den ytterst lämplig för professionellt arbete också, detta då den fyller 100 procent av DCI-P3-färgrymden.

Möt MSI Stealth 16 Studio

MSI har långt gående erfarenhet med att ta fram slimmade produkter, inte minst inom spelsegmentet. Jag själv har en gång i tiden ägt just en dator i Stealth-serien, mer specifikt en GS73VR Stealth Pro. Det ska därmed blir väldigt intressant att ta sig en närmare titt på hur långt utvecklingen har kommit sedan dess.

Det första som slår mig förutom tunnheten och vikten är hur få spelorienterade accenter som finns. Ingen RGB eller liknande skymtas på datorns yttre kanter. Det enda är MSI:s drake som stilfullt pryder skärmlockets mitt. Det finns inget som vid en första anblick avslöjar att datorn är en fullfjädrad spelmaskin.

Exemplaret jag har till hands är av det mörkblåa slaget, annars finns datorn i vitt utförande också. Överlag tycker jag att datorn är riktigt snygg och känns väldigt premium att kolla på från alla vinklar. Även byggkvaliteten upplever jag tillhör den övre klassen när jag känner och klämmer på enheten.

Skärm

Som redan presenterat i specifikationsdelen kommer MSI Stealth 16 Studio A13V med en ytterst kompetent skärm på papper: 2 560 × 1 600 pixlar, IPS-skärmteknik, upp till 240 Hz uppdateringsfrekvens och full täckning av DCI-P3-färgrymden. I teorin är detta nästintill den perfekta skärmen på en bärbar dator, där endast OLED istället för IPS kunde varit bättre.

Verkligheten lever definitivt upp till teorin i detta fallet. Nu saknar jag ordentlig utrustning för att göra objektiva mätningar, men den subjektiva upplevelsen är inte annat än riktigt bra. Skärmen är ljusstark nog i de allra flesta lägen sånär som på att sitta i direkt solljus. Färgåtergivning sätter verkligen liv i både spel och film – inte minst i mer färggranna spel som Forza Horizon 5, med sina färggranna miljöer och blänkade plåtinslag.

Öppnar jag upp Gimp eller Photoshop för att redigera lite bilder upplever jag det inte vara några som helst problem att få till en verklighetstrogen återgivning. Åtminstone är det inte skärmen som sätter stopp för ett mästerverk, utan det handlar nog mer om mina bristande kunskaper i dessa mjukvaror.

Om jag ska klaga på något är det att trots de fina färgerna och godtagbara ljusstyrkan saknas en för mig rätt viktig sak: HDR-support. Det är såklart fullt möjligt att ansluta en extern skärm och således slå igång HDR den vägen, men när MSI ändå valt att gå såhär långt med den inbyggda skärmen hade det varit fint att se HDR-certifiering och möjlighet att slå igång denna även på den inbyggda skärmpanelen.

Tangentbord och musplatta

När det kommer till tangentbordet är det Steelseries som står för kalaset, och initialt är det stark avsmak som infinner sig för den layout som MSI valt att använda. Det är inte mycket utrymme mellan de relativt små tangenterna och den smala Enter-tangenten jag rent av avskyr. Efter att ha använt datorn ett par dagar börjar jag ändra uppfattning aningen.

Tangenterna har ett lätt taktilt klickande, tillräckligt för att ge den feedback som önskas men utan att vara störande. Slaglängden är precis lagom och kräver inte nämnvärt med tryck för att aktivera brytaren. Även styrplattan är generellt trevlig att använda så länge jag navigerar med touch-funktionen, däremot känns själva klick-funktionen väldigt otillfredsställande och mosig.

Sedan går det självfallet att kontrollera de individuellt upplysta tangenterna. Det vore inte en spelinriktad produkt om det inte infann sig vettig RGB-belysning åtminstone på tangentbordet. Detta styrs genom mjukvaran Steelseries Engine. I denna mjukvara kan jag ändra mönster, färger eller helt stänga av lysdioderna om jag vill.

Övrig utrustning

Jag skulle säga att det nu är fastslaget att skärmen på MSI Stealth 16 är alldeles utmärkt, men att tangentbordet och pekdonet lämnar lite att önska i slutändan. Men dessa tre saker är inte hela datorn, utan det finns lite fler saker att ta sig en närmare titt på – exempelvis högtalare och webbkamera.

Överlag kan jag inte säga att jag är speciellt imponerad. Högtalarna är inte direkt dåliga, men det är inte det bästa ljudet jag har hört i en slimmad bärbar dator heller – framförallt är det de lägre registren för basåtergivning som lämnar mer att önska. Musik känns aningen platt, medan film och spel inte ger någon direkt förhöjd inlevelse. De duger absolut att använda i händelse av hörlurar skulle saknas.

Webbkameran och mikrofonuppsättningen lämnar mig med snarlika intryck. Det är absoluta inte dålig ljudupptagning och jag fångas klart på bild så länge ljussättningen i rummet är okej, men det är inget jag skulle skriva hem om. Det är inte heller så illa att jag skulle dra av några poäng för dessa inslag, eftersom merparten av konkurrenterna inte gör ett bättre jobb om jag får lov att vara lite fräck.

Mjukvara

Som sedvanligt använder alla tillverkare sin egna mjukvaror för att möjliggöra en skräddarsydd upplevelse till varje användare. I detta fallet är det MSI Center som står för grovgöran. Genom denna mjukvara styrs allt från MUX-brytare och batteriprofiler, hela vägen till prestanda-r och färgprofiler för skärmen. För RGB-kontroll används mjukvaran Steelseries Engine.

Det första jag möts av när jag startar upp mjukvaran är en välkomstskärm. Här får jag välja mellan en hel radda av fördefinierade profiler för bland annat spel, arbete eller utbildning. Jag väljer spel och kreativitet innan jag klickar mig vidare. I detta skede får jag välja vilka moduler jag önskar installera, där en handfull redan kommer förinstallerade.

Med alla moduler jag önskar installerade och klara möts jag av en landningssida, varifrån jag navigerar till en flik som heter Hardware Monitoring. På denna sida kan jag se statistik om datorn, saker som installerade komponenter, processor och grafikkortsanvändning, samt tillgängligt utrymme på de interna SSD-enheterna.

Öppnar jag fliken bredvid som heter Features kommer det en rullgardinsmeny med en myriad av andra menyer av navigera genom. Jag väljer att öppna upp User Scenario. Här kan jag se de olika prestandainställningarna likt Smart Auto, som dynamiskt justerar fläkt- och frekvenskurvor utefter användande. Jag kan även välja att forcera exempelvis en tystare upplevelse eller premiera prestanda genom att välja någon av de andra profilerna.

Med blicken vänd mot programvaran Steelseries Engine möts jag av ännu en välkomstskärm. Denna gång ombes jag att logga in för att få tillgång till saker som videoinspelningar och uppladdning av dessa, men jag väljer att skippa detta och kör utan ett konto. Väl förbi detta steget möts jag av diverse menyer, bland annat den flik som heter just Engine. Här kommer jag åt kontrollen för RGB-styrning av tangentbordet.

Prestanda

För att testa prestandan hos MSI Stealth 16 Studio kommer jag att dels använda mig av syntetiska tester, dels blanda in lite verkliga speltitlar. För de syntetiska testerna använder jag mig av 3DMark-sviten, som består av bland annat ray tracing-testet Speed Way och klassiska rastererings-klassikern Fire Strike Ultra. Samtliga syntetiska laster körs i standardutförande och tre gånger i tät följd, där sedan sista resultatet presenteras.

När det kommer till speltesterna används den inbyggda upplösning om 2 560 × 1 600 pixlar och fördefinierade läget High i respektive speltitel. Dessa inställningar känns mest lämpade för datorns specifikationer i fråga, och vad jag förmodar att en köpare kommer att förvänta sig använda som en baslinje och som även kan jämföras med grafiken en konsol förväntas leverera.

Syntetiska tester

Med de syntetiska testerna visar det sig att det finns gott om prestanda i MSI:s maskin. 3DMark-svitens ray tracing-test Speed Way och Portal Royal lyckas nå2 716 respektive 6 786 poäng, medan klassisk rendering i DirectX 12 med Time Spy Extreme ger mig 5 341 poäng. DirectX 11-testet Fire Strike Ultra klarar av 5 870 poäng.

För att sätta detta i perspektiv handlar det om poäng som skulle kunna likställas ett fullstort Geforce RTX 3060 Ti på den stationära sidan. Det är rätt imponerade ändå, givet att den mobila RTX 4070-grafikkretsen endast drar 105 watt och sitter i ett slimmat chasssi utan några exotiska kylanordningar och centimeter-tjocka block med kylflänsar.

Speltester

Syntetiska belastningar, tabeller och grafer i alla ära: Vad går det att förvänta sig när det kommer till faktiskt spelande? Det är vad jag ska ta reda på nu. För att hjälpa mig med detta bjuder jag in bland annat Ubisoft-titeln Assassin's Creed: Valhalla, Microsofts fartfyllda racingtitel Forza Horizon 5 och CD Projekt Reds storskaliga titel Cyberpunk 2077 – sistnämnda där Nvidias senaste teknik vid namn Frame Generation (FG) kommer paras med ray tracing (RT).

Det är inte några tråkiga siffror att beskåda. I Assassin's Creed: Valhalla nås med relativ enkelhet dryga 80 bilder per sekund, medan ett spel som Forza Horizon 5 inte har några som helst problem att bibehålla över 100 FPS även med grafiken uppskruvad. Även Cyberpunk 2077 mäktar med imponerande 75 FPS med ray tracing och Frame Generation aktiverat. Inte heller Diablo IV har några som helst problem att hänga med i svängarna.

Som vanligt med PC-spelande finns det oändligt med optimeringar som går att göra enkelt på egen hand. Det kan vara att kräma det absolut mesta ur prestandaväg eller maximera det ögongodis som presenteras. MSI Stealth 16 med sitt Geforce RTX 4070 lämnar gott om utrymme för att både höja och sänka inställningarna för att uppnå önskat resultat.

Det som tilltalar mig mer än något annat är att MSI har hittat en balans mellan prestanda, ljudnivå och tunnhet som äntligen börjar tilltala mig personligen. Jag kan utan problem sitta och spela på denna dator utan hörlurar, speciellt när rumsfläkten som är igång dessa varma sommarmånader med enkelhet överröstar datorns kylanordning.

Avslutande tankar

Med facit i hand vill jag säga att MSI har kommit en lång väg när det kommer till Stealth-konceptet. Aldrig upplever jag att prestandan inte räcker till för vad jag vill göra. Inte heller känns det bökigt att flytta runt datorn, mycket tack vare dess nätta vikt och smidiga format. Det har varit en allmänt trevlig upplevelse från början till slut, och jag hoppas jag får se mer av detta framöver.

Det bör dock sägas att jag inte blir helt kompis med tangentbordet. Jag har kunnat vänja in mig till nivån att det inte upplevs vara i vägen, men aldrig infinner sig en känsla av bekvämlighet, vilket är lite synd då det annars är en utmärkt maskin. Mycket kommer ned till skrivkänslan överlag, där främst layouten är vad som trycker på en nerv. MSI får gärna slopa numpad-delen och i framtiden implementera ett tangentbord med mer andrum och en regelrätt anpassad nordisk Enter-knapp.

Jag hoppas även att MSI tar klivet upp till OLED i en framtida iteration för sina skärmpaneler i Stealth och Studio-serien. Det är ändå väldigt mycket pengar som ska läggas, närmare 36 000 kronor för att vara mer specifik. Även om inte de interna komponenterna är i absoluta översta segmentet förväntar jag mig att övriga delar av datorn är det när det handlar om så pass stora summor.

Sammanfattning

MSI Stealth 16 Studio A13V är en superslimmad dator på strax under två kilogram som inte tummar på innehållet. Datorn kommer med komponenter av senaste snitt från både Intel och Nvidia. Mer specifikt handlar det om en Intel Core i7–13700H och ett Geforce RTX 4070 8 GB med ett effektuttag om 105 watt. Till detta kommer datorn även med 2 TB lagringsutrymme och 32 GB primärminne, som vid behov kan dubbleras till 64 GB.

Utöver väl tilltagna interna specifikationer har den en fantastisk IPS-skärm med upplösningen 2 560 × 1 600 pixlar och formatet 16:10. Skärmen kan även köras i upp till 240 Hz samt uppnå hundra procent av DCI-P3-färgrymden. Detta gör att MSI Stealth 16 Studio lämpar sig väl för spelande likväl som professionellt arbete, eller för hobbyisten som tar sitt redigerande på allvar.

Tangentbordet kommer märkt Steelseries och allt vad det innebär med full RGB-kontroll på individuella tangenter, som styrs genom Steelseries Engine. Just tangentbordet är den största kritiken jag har med denna annars riktigt fina dator; det är alldeles för litet och jag ser i framtiden att MSI plockar bort numpaden och tillämpar en fullstor Enter-tangent. För att ändra saker som fläktkurvor, prestandaprofiler eller skärminställningar använd mjukvaran MSI Center, ett av de trevligare programmen att hantera när det kommer till användarinställningar.

När det gäller spelprestandan räcker den och blir över. Aldrig känner jag att datorn inte lever upp till förväntningar eller att prestanda saknas för det jag vill göra. Spel som Red Dead Redemption 2, Forza Horizon 5 eller Diablo IV kan utan problem köras med höga inställningar och vissa fall vida över 100 FPS. Även Cyberpunk 2077 med ray tracing och frame generation aktiverat mäktar att hålla sig över den magiska 60 FPS-gränsen.

Summa summarum är MSI Stealth 16 Studio A13V en riktigt trevlig dator. MSI har hittat en bra balans mellan byggkvalitet, prestanda och inte minst ljudnivån – som annars lätt springer iväg när det kommer till slimmade produkter med lite mer kräm under huven. Om pengarna för denna typ av produkt finns ser jag ingen anledning att inte överväga detta alternativ från MSI. Trots fördelarna är det dock en liten bit kvar till det att jag kan ge datorn en helhjärtad rekommendation.

MSI Stealth 16 Studio A13V säljs till det rekommenderade priset runt 36 000 kronor och finns tillgänglig hos flera svenska återförsäljare.