Artikelarkiv

Det finns ingen brist på Star Trek-inspirerade titlar och de senaste åren har de haglat ganska tätt. Dock har de flesta varit simulator, strategi eller äventyrsspel. Det första och ett av de få riktigt bra FPS-spelen var Ravens Voyager: Elite Force, som satte spelaren i rollen som en av medlemmarna i en nystartad elitstyrka ombord på Voyager. Spelet blev en succé, inte bara för sin Star Trek-miljö eller på grund av att det var baserat på Q3-motorn, men också för att det var en riktig bra blandning av action, äventyr och en bra story. Nu har Raven släppt en expansion till Elite Force och Quas har ännu en gång fått dra på sig sin röda pyjamas och sätta phasern i bältet.

Det är en extremt het dag på ön Tropico. Solen har värmt upp kajen hela förmiddagen, och när båten nu lägger till så känns det nästan konstigt att träplankorna inte smälter. Plötsligt bryts tystnaden av fotsteg. Plankan som är utlagd mellan båten och kajen vibrerar lite lätt när en kraftig gestalt plötsligt uppenbarar sig. Gestaltens skor har mjuka gummisulor för att göra så lite ljud som möjligt, men just nu verkar inte soldaten bry sig om detta.

Logitech och Microsoft kämpar dagligen striden om vem som skall bli störst på kontrollenhetsmarknaden. De försöker slå varandra med bättre tangentbord, styrspakar, rattar, gamepads men kanske framför allt möss. Även om Logitech har en större arsenal med möss så är Microsofts varianter ändå väldigt vanliga. Nu kommer Logitech med nästa trumfkort, den första musen som både är sladdlös och optisk. FragZone tar en titt på om musen är något för den riktiga gamern.

Star Treks universum är inte vad det varit. Idag hade Kapten Kirk stått sig slätt mot den uppsjö av perverterade aliens som hemsöker universum.
Och till skillnad från förr gäller det att skjuta först och fråga sen…

Phat har hårdtrimmat lasepickan och drar ut på jakt efter Klingons och andra falskspelare i Star Trek: Away Team.

Tänk dig att det trettio år framåt i tiden inte längre finns några krig, inget lidande, inga föroreningar och ingen hunger. Alla krigsmaskiner och massförstörelsevapen har förstörts och istället har teknologin använts för att gagna mänskligheten. De enda kvarlevorna från vårt forna barbariska samhälle visar sig som bombande militärinstallationer och förstörda krigsfordon stående där mänsklighetens sista krig utkämpades. Tänk dig då också att i en liten tropisk ögrupp så har en liten skara av diktatorer, militära ledare och skrupelfria finansmän från det gamla samhället samlats med målet att ta tillbaka makten och tillföra samhället samma kaos som rådde förr. Detta är nämligen storyn bakom Rages action-strategispel Hostile Waters.

En vacker dag för länge sedan avseglade det ståtliga skeppet Mayflower under pompa och ståt. På det fanns strax över hundra människor, alla med hopp om att finna nytt land att bruka på andra sidan Atlanten. Amerikanerna kallade dessa pilgrimer för ”The Settlers”, det vill säga bosättarna. I BlueBytes och VisionParks senaste spel tar du på dig rollen som ledare över en grupp bosättare. För att lyckas måste du göra allt som står i din makt för att hålla dina invånare glada, annars dröjer det inte länge förrän undergången är stundande.

Humanhead studios Rune var ett av de första riktigt lyckade TPF (third person fighting) spelen. De visade att det fanns en viss charm i att springa runt som en vikingfigur och slakta monster, något som även FragZones recension tog fasta på när vi gav spelet en fyra. Att femman uteblev berodde till stor del på att man tröttnade förvånansvärt snabbt på multiplayer-delen av Rune. Detta har utvecklarna nu försökt åtgärda genom att släppa Halls of Valhalla, en fristående expansion till Rune. Quas har än en gång gett sig in i vikingavärlden för att se om utvecklarna lyckats tillföra Rune de delarna det så länge saknat.

Turneringarna i id Softwares numer halvgamla spel Quake 3 dyker upp med allt mindre mellanrum. De få spelare som lyckas nå "proffsnivå" träffas ofta och flockas kring de stora datorcaféernas klaner. Av dessa klaner är nog Nine den som fått mest uppmärksamhet i media. Nu för tiden är själva klanen döpt till team9, och jag lyckades få tag på team9-wretep för en pratstund. Trevlig läsning!

Onlinerollspelen, eller MMORPG (Massive Multiplayer Online Role Playing Game) som många kallar det, är på stark frammarsch för tillfället och fler och fler utvecklare väljer därför att försöka slå sig in på marknaden. En av pionjärerna inom genren var Ultima Online. Även om det fanns andra online-rollspel tidigare, t.ex. Meridian 59, så var UO det första MMORPG:et som verkligen slog igenom och fick en stor skara trogna spelare. Utvecklarna Origin la nyligen ner Ultima Online 2 med motiveringen att de istället skulle satsa på att bygga vidare på Ultima Online och det samhälle som växt fram kring spelet. Ultima Online: Third Dawn är ett steg i rätt riktning för att lyckas med detta, då de lovar bättre grafik, nya världar, fler monster och bättre gränssnitt. Quas har dragit på sig rustningen och gett sig ut i Britannia för att se om Third Dawn verkligen är en så stor förbättring som Origin utlovar.

Varför spelar folk fortfarande Counter-Strike? Med ständigt nya fusk/buggar, ett utvecklarteam som enligt egen utsago börjar tröttna och en grafikmotor som känns ungefär lika fräsch som mina strumpor efter ett långt LAN ser framtiden inte så värst ljus ut för allas favoritmod till Half-Life.

Jag skulle vilja påstå att det, åtminstone i vår del av världen, mest ’hypade’ spelet genom tiderna bär namnet Black & White. Under ett par års tid, i synnerhet det senaste havlåret, har vi blivit fullkomligt överösta med information kring detta på förhand legendförklarade strategispel. Det har handlat om en outtalad men givetvis väl uttänkt strategi från utvecklarna, Lionhead Studios, sida. Undertecknad är definitivt inget undantag, tror knappast det finns några filmer eller betydande artiklar i ämnet som jag inte har fluktat igenom - och det var därför med närmast euforisk glädje som jag slet upp paketet med det efterlängtade innehållet...

Från att ha sett otaliga kopior som försökt leva upp till de stora föregångarna som StarCraft, Age of Empires och Command & Conquer så börjar realtidstrategimarknaden nu mättas av. Även om vi fått en del guldkorn som till exempel Ground Control så tycker många att det fortfarande är de tidigare nämnda spelen som fortfarande är de bästa. Det ganska okända tyska företaget CDV som tidigare ägnat sig åt att utveckla erotiska spel har mot all förmodan nu framgångsrikt tagit sig in på strategispelsmarknaden. De började med succén Sudden Strike och försöker nu ännu en gång med Cossacks – European Wars.

Det är tyst. Än är det många timmar till solnedgången och solen gassar fortfarande mot marken, värmer den torra jorden och ger liv åt växterna. Vinden blåser stilla och det är tyst. Nästan helt tyst, bortsett från det låga skrapande ljud som kommer från den mexikanske vakten som går fram och tillbaka med sitt gevär vid sin vaktpost. Han väntar på att hans skift ska ta slut. Att hans kollegor ska komma och hämta honom så att han äntligen kan gå hem. Han ler när han minns att han sparat en flaska tequila, bara för att han skulle kunna festa lite ikväll. En stilla fest i sin ensamhet.

Tribes var ett av de första spelen som i stort sett helt gick ifrån möjligheten att lira singelplayer och satsade istället helhjärtat på multiplayer. De få möjligheterna att spela ensam som fanns bestod i några enkla och tråkiga träningsuppdrag. Tribes2 följer i sin föregångares fotspår och satsar på att ännu en gång fånga stora delar av online-scenen.

Strategiska krigsspel ser vi rätt ofta, men inte lika ofta med samma kaliber som Fallout Tactics: Brotherhood of Steel. Fisk plockade på sig sina vapen och drog ut i krig.

Att ett spel är avancerat behöver inte betyda att det är bra. Det är något vi fått erfara när vi spelat Battle Isle: The Andosia War. Shock drar fram pekpinnen och undervisar i den svåra konsten att utveckla ett strategispel.

Trenden hos spelutvecklare idag är att lägga ner mycket arbete på en bra och genomtänkt story. Realismnivån i titlarna ökas för att spelaren lättare ska kunna leva sig in i rollen som sin karaktär. Utvecklarna lägger stor vikt vid att spelupplevelsen skall vara sammanhängande och innehålla mer än ändlöst skjutande. Åtminstone alla utvecklare utom en. Croteam verkar ha missat dagens speltrender, då deras Serious Sam anammar den gamla shoot’em’up-stilen. Quas har fått leta upp sin gamla Doomuniform och dra ut på monsterslakt än en gång.

Precis när du slutat skaka efter att ha sett filmen Hannibal så kommer nästa förskräckelse. Spelet Severance ligger på ditt skrivbord och en kraftig barbar med blödande sår, ett grymt grin och ett stort svärd visar tydligt vad detta spel handlar om. Ond och bråd död.

Efter en två månaders lång speltorka med bara några få spelbara titlar var jag glad när Akellas Age of Sails 2 ramlade ner i mitt knä. Utgivaren Talonsoft har en imponerande hylla med titlar som Jagged Alliance 2, Airport Tycoon, Codename Eagle, Hidden and Dangerous och ska släppa bland annat Mafia, så visst verkar Age of Sails 2 lovande. Spelet tar dig till Amerikas frihetskrig och till de stora sjöslagen som utkämpades då. På den tiden handlade det inte om att försöka sänka varandra med ubåtar, missiler eller andra smått fega tillvägagångssätt, då utkämpades slagen med gigantiska flermastade segelfartyg med över femtio kanoner på varje sida.

Att med spel som verktyg försöka förmedla olika känslor till spelaren är en trend som växer sig allt starkare. Ett bra exempel är onlinerollspelen där många verkligen känner för karaktären de gestaltar. I actionspel har detta varit svårare, men i takt med att grafiken utvecklas börjar det bli allt lättare. Ett bra men samtidigt något misslyckat exempel är Alien vs Predator, vilket många tyckte var så läskigt att de knappt kunde spela det. Clive Barker försöker sig på något liknande med Undying, dock med målet att spelaren i alla fall ska våga sig igenom spelet.

Spelutvecklaren Bungie har uppmärksammats något extremt under de senaste månaderna på grund av deras kommande spel Halo. Men i skuggan av Halo har ett annat spel sakta men säkert växt fram utan att göra så mycket väsen av sig. Först på sista tiden har Bungie börjat göra ordentligt med reklam för att omvärlden ska uppmärksamma Oni, ett avancerat mangainspirerat fightingspel med en ordentlig story.

Området där vi befinner oss ligger öde. Inte ett ljus så långt ögat når och det enda som kan höras är det knastrande ljud som uppstår när vi försiktigt smyger omkring bland metallskräpet. Det sällsamma månljuset skapar en speciell stämning, och vi kan nätt och jämt se vad vi har framför oss.

Det är numera ovanligt med spel där upphovsmannens namn, helt eller delvis, finns med i titeln. Kan faktiskt inte minnas ett enda sedan det klassiska Sid Meyers Civilization. Den här gången handlar det om Alice, ni vet den där lilla tjejen med fantasi så det räckte till och blev över? Till följd av några djupt tragiska upplevelser, tiden efter hennes sagolika tripp till Underlandet, har drömvärlden nu genomgått en destruktiv förändring. Agge har greppat kniven och konfronterat en störd flickas värsta mardrömmar...

Det fanns ett ställe där problem var något som man löste med ett leende på läpparna. Där kontinenterna beboddes av hyperoptimistiska Smarties, vars kultur var både enkel, lättförstådd och rolig. Världen, som man kunde hitta halvvägs till planeten Majorca, var semesterparadiset nummer 1 för alla välbärgade Meccaryns.

Under den senaste tiden har vi sett fler och fler datortillbehör tillverkas enbart med den erfarna gamern i åtanke. Everglide, Razer Boomslang och Wingman Gaming Mouse är bara några få exempel. Icemat är ännu en pryl vars mål är att tilltala den växande skaran av gamers.