Cities Skylines 2 [PC]

Jag har koloniserat vildmarken och skövlat naturens resurser, bränt kol och släppt ut bajs i ån, ruckel har blivit till skyskrapor och min ekonomi har blommat medan min befolkning tigit.

Sedan kom tornadon.

Det är lite nostalgiskt att hoppa in på en tom karta med ett par vägar av asfalt tillgodo. Det är tomt, menyer och knappar överallt, ekonomin står i brand. Det var såhär man började sin stadssimulator för många år sedan och det är denna grop som Colossal Order försöker fylla, en andra gång, med sin uppföljare till Cities: Skylines.

Menyn ger mig ett urval på ett fåtal kartor med olika resurshalter där jag ska bosätta mig och under spelets gång upprätta mitt imperium. Redan nu har jag valet att köra sandlåda utan att behöva bry mig om pengar eller upplåsningar - nej säger jag! Men naturkatastrofer det gillar vi! Jag tittar mig omkring i huvudmenyn innan jag startar men finner inget sett till modverktyg eller ett sätt att skapa egna kartor.

^{Urvalet av kartor känns ganska tunnt eftersom varken mapmaker eller modsupport finns tillgängligt}

Det känns lite knapert med tanke på att alla konkurrenter i genren kan “seeda” kartor eller skapa sina egna. Vad händer när jag sett dessa kartor under tiotals timmar? Är detta allt? En fundering som jag inte visste skulle genomsyra mycket av min spelupplevelse.

Man börjar på en plats i mitten av vald karta och här ska vi inleda vår resa. Det är inte mycket till handling alls utan precis som förr - bygg och ha kul. Efter flertal misstag och prövningar lyckas man förstå sig på grundsystemen. Alla tänkbara resurser finns här, vatten, avföring, energi, skräp, utbildning - you name it. Räkna med att spendera lite tid på att förstå dem. För trots att det finns en hel del tips som ploppar upp så får man inte reda på allt vilket både är en charm och en nackdel.

Blickar man ner på pengarna undrar hur man får ett positivt kassaflöde snarare än de röda siffror som hemsöker en under natten. Budget! Här hittar vi allt i kapitalismens ära, utgifter, hyror, skatter, budget och snabbt vidgar sig leendet och syndiga tankar tar över. Högre utgifter för el? Check! Vilken i sin tur gör att man kan exportera mer! Mer pengar! Denna taktik går att utföra på olika sätt men givetvis innebär det även konsekvenser.

^{En plätt blir många, med tiden låser du upp mer av kartan och kan därav sluka nya resurser}

Har du en IT sektor så kommer höjningar av elpriset generera sura miner och röda siffror på deras årsrapport, får inte sophanteringen nog med budget så växer berget av skräp runtom i staden, stryper du pengarna till vattenreningen - ja då får vi bajs. Det gäller att balansera och samtidigt inte ruinera dig själv eller din befolkning. Man har en hel del data att förstå sig på men samtidigt verkar en del system fattas. Exporterar jag andra råvaror eller tjänster syns dessa inte till utöver att gynna din egna produktion - och här igen undrar man, är detta allt?

Pengar kastas dock på dig. Syftet med spelet, förutom att bygga och ha kul på eget vis, är att nå den sista milstolpen på nivå 20. Det är många speltimmar innan du når taket och på vägen dit, för varje nivå, får man en pott med pengar och ett par poäng som kan spenderas på ett forskningsliknande träd där man grenar ut i kategorier som även här saknar djup. Misstolka mig ej, det är fortfarande en uppgradering från äldre lir i genren men det är långt från sin potential.

Lyckas du dessutom bemästra budget, taxering och de ekonomiska aspekterna så gör du snabbt en vinst - och inte lite heller, här pratar vi snöbollseffekten. När man väl blir lite kaxig över att man fortfarande lever, staden blommar - Ja då ser jag en skugga dansandes över min lilla stad och när jag rör mig för att hitta källan så ser jag en tornado. Precis som förr ska naturkatastroferna krydda spelet vilket gör att man får tänka om i investeringar, ska vi bygga ett skyddsrum? Trots att dessa hot finns där så är de i all ärlighet rätt mesiga. Konsekvenserna är få.

När man väl börjar generera pengar är det väldigt få saker som kan stoppa ens frammarsch och då spelar det inte längre någon roll om en liten ort brinner eller om en tornado blåser iväg bondgårdar eller industriområden. Man vaknar upp nästa morgon och hoppar ner i sitt arv precis som Von Anka och spottar mynt. I senare halvan av spelet växer sig staden gigantiskt och behover växer.

Min trafik skulle få Stockholm att skämmas, och då är det illa, vilket också resulterade i att alla invånare och företag i staden var dränkta i avfall. Mina sopbilar kunde aldrig ta sig fram i tid och det hela amplifierades hela tiden. Men med ett valv fyllt av miljoner var det enkelt att bygga om vägar, expandera mina anläggningar, och mitt första hinder var ett minne blott. Och det är här igen jag nästan blir uttråkad, jag har pengar i överflöd, problemen här har inga konsekvenser och jag låser upp allt.

^{Spelet är ibland riktigt läckert om du har NASA-burken för att driva det.}

Och vi ska inte glömma att när allt bara växer så växer även problemen - och jag kan bara säga att spelet lider av många. Trots alla system och all data som verkar spela roll för ens överlevnad så känns det inte som att det speglar verkligheten alls, det är föråldrat och ingen skillnad mot ett decennier gammalt spel i genren. Det känns bara som siffror som inte riktigt spelar någon roll.

Trafiken är ett stort problem och trots att man väljer att bygga med en plan så verkar alla trafikanter göra allt annat än det som anges. Förmodligen för att problemet inte ligger i en bugg utan för att AI:n inte orkar med eller kan följa allt man bygger upp. Det blir ett gigantiskt nät av funktioner och länkar efter många timmar speltidt. Det är buggar som är det största hotet mot din stad, inte hur du spelar och inte en tornado.

Problem som du löser låser sig ibland fast och försvinner inte, ibland står det att det finns ett problem men allt rör sig som vanligt i staden. Det är förvirrande och onekligen en gigantisk smäll för spelglädjen när man ser hur det sköra yttre som Colossal gjutit spelet i börjar raseras. Ibland kan vägar inte byggas från en punkt, men tvärtom så går det an, det är buggar vi känner igen sedan barnsben och de är exakt likadana än idag.

Sedan måste vi prata om hur tungt spelet är att driva där jag faktiskt aldrig kraschat men har lidit mig genom massiva FPS-drops. I senare halva är staden så gigantisk att din burk där hemma blir till ett element. Och det är väl lite så jag uppskattat spelet, för i slutet ser jag verkligen inget poäng alls. Jag har så mycket pengar, inget kan störta mig, och jag bara väntar på att nå sista milstolpen - medans min dator värmer mig under vinterkylan som nu anlänt.

^{Alltid roligt efter ett tiotal timmar och miljoner så inser man att vattenfysiken inte lirar och vattenkraften i princip är helt värdelös, det är snarare roligare att leka Enterna vs Isengard och "Release the river!"}

Jag är alltså mer sugen på att kasta en längre spelsession i sjön enbart för att få lite spelglädje i en ny början, tills att det oundvikligt behövs kastas igen. Spelet hade kunnat vara så mycket djupare, det känns nästan inte komplett. För man kan se spår av vad som kunnat vara men som aldrig riktigt blev. Att man sedan lanserar spelet med så mycket buggar och en omptimering som är bortom ord så börjar man ana vad som skett hos Paradox som agerar utgivare.

Lägg till att kartorna är få, modverktyg saknas. Jag vågar redan gissa på vad det innebär inom ett par månader. Jag har grundat ett imperium under tiotals timmar och haft en hel del mysiga ögonblick med spelet men halvägs in faller allt i avgrunden. Potentialen är verkligen enorm men tyvärr är buggar farligare än en tornado och jag känner mig som min stad, dränkt i avfall. Som så mycket annat idag tyngs spelet av en för tidig lansering där vi anses vara beta testare.

• Plattform:PC