För två veckor sedan var de flesta av oss helt omedvetna om Palworld. Spola fram till helgen som var, och plötsligt sitter två miljoner och spelar det i early access. Det här fenomenet med spel som kommer från ingenstans och snabbt slår igenom är fascinerande, så vi var tvungna att ta en titt.

Palworld har beskrivits som Pokémon med vapen. Även om det inte är en inkorrekt liknelse så är det bara halva sanningen. Du kan visserligen fånga Pals i bollar och träna dem precis som i förlagan, men Palworld är mer av ett överlevnadsspel där du både bygger och utforskar. Det finns också vissa delar som kan härledas direkt tillbaka till Zelda: Breath of the Wild och även till mer klassiska rollspel. Vi pratar därför om ett spel där utvecklarna plockat russinen ur kakan och sen bakat en egen, förhoppningsvis godare kaka.

Jag börjar med att skapa en värld (likt Minecraft) och en karaktär. Sen är det bara att hänga runt och göra lite vad man vill. Spelet guidar mig genom första stegen på min resa med små smarta uppdrag för att lära ut spelmekaniken. Det är många mekaniker men ska inte vara några problem om du spelat överlevnadslir tidigare. Min nioåriga dotter har inga problem att hänga med i spelets instruktioner. Det går att bygga hus, arbetsbänkar, vapen och utrustning, vilket förstås kräver resurser som finns utspridda i världen och måste samlas in.

"Japp, det är skamlöst kopierat från Pokémon"

Runt om i världen finns även djur att fånga. Det görs genom att jag först bankar eller skjuter på dem, och sen kastar jag bollar för att fånga dem. Japp, det är skamlöst kopierat från Pokémon, men vad gör det när det fortfarande är en rolig mekanik? (Det lär domstolen svara på framöver. /Red.) Dessa djur kan sen slåss för mig, och även hjälpa till att bygga och samla in saker till min lilla by.

"Spelare 303 redo för tjänstgöring!"

Spelet skapar samma samlarmani som i Pokémon. När jag ser en ny varelse vill jag givetvis fånga in den till min samling och det är lätt att bli sidspårad långt ut i världen efter nya Pals att fånga in. Där står det klart att det finns större, farliga djur som kräver att min karaktär och Pals är upplevlade. Allt kan köras i co-op, och i Xbox-versionen som jag spelat kan fyra vänner spela ihop vilket gör spelet ännu roligare. På pc finns stöd för över 30 spelare, så där blir det mer av ett småskaligt MMO. Olikheterna betyder att cross platform-stöd saknas, men det står på utvecklarnas todo-lista.

"En galen mix av saker att pyssla med."

I nuläget går det göra ganska mycket i byn med byggandet och det finns även en rätt stor värld att utforska. Sen finns det några stora grottor som fungerar lite som raids, men dessa är mest bara instänga områden med svårare fiender. Det känns således att Palworld långt ifrån är en färdig produkt, men det finns ändå många timmar med saker att syssla med och djur att samla. Gissningsvis överraskade den snabba populariteten även utvecklarna som nu jobbar stenhårt på att få ut material till spelet.

Palworld är en galen mix av saker att pyssla med. Ena stunden står jag och bygger hus i godan ro och nästa så är jag ute och utforskar det där berget långt borta i fjärran med min hängglidare. Några timmar senare måste jag tillbaka till min bas för då har den plötsligt attackerats av en grupp beväpnade fiender. Sen är det dags att plocka bären från mina planterade buskar och mata djuren. I samma veva funderar jag på om jag ska slakta ett av fåren för jag behöver mer kött för att kunna mata de andra. Sen var det ju förstås det där tornet som jag skulle behöva utforska, men har inte ännu hunnit förbereda mig för.

Får det lov att vara lite baseball?

Jag tycker Palworld är ett roligt spel och ser egentligen inget problem med att det lånar fungerade spelmekaniker. Dock går det kanske lite väl nära ett rent plagiat. Pokémon-delen vet alla redan om, men även mekaniken i klättringen, animationer plus en del ljud känns hämtade från Zelda? Detta gör dock inte spelandet sämre, och jag tycker Palworld i nuläget är roligt både att spela själv och med familjen.

Early access-versionen är förstås inte helt buggfritt. Det anstränger Xbox Series X-konsolen vars fläktar körs på högvarv trots att spelet inte är något grafiskt monster. Det är rätt mysigt och färgglatt, men en Series X ska inte behöva slita sig grinfärdig. Men åter: det är en tidig version så man få vara lite övereende.

För att sammanfatta: mina första intryck av Palworld är positiva och jag ser spänt fram mot att följa spelets utveckling.