Vissa spel produceras under skakiga premisser medan andra fastnar i rena rama helveten av förseningar, utvecklarkramp och kreativt kaos. Stalker 2: Heart of Chornobyl saknar i det här sammanhanget motstycke. Det bekräftades 2010 och lades ner ett par år senare (och tog den ukrainska studion med sig i fallet). 2014 återuppstod GSC Game World och på E3 2021 visades Stalker 2. Allt var väl – åtminstone fram tills en plötslig försening.

Och så skedde den ryska invasionen av Ukraina. Spelet sköts upp på obestämd tid och spelet bytte ryskklingande "Chernobyl" mot "Chornobyl". Ett litet men kristallklart budskap.

"Vi brukar prata om utvecklar-helveten, men detta är en helt annan grad"

Men livet går vidare även under de svåraste omständigheterna. En del av utvecklarna tvingades fly, andra anslöt till ukrainska armén. Nu siktar teamet på släpp i början av 2024, och när jag får spela Stalker 2 under Gamescom är det omöjligt att inte sympatisera med spelet och utvecklarna. Vi brukar prata om utvecklarhelveten, men detta är en helt annan grad.

En knapp halvtimme får jag med spelet, och det känns onekligen Stalker – på gott och ont. Det goda är atmosfären. Den där ödesmättade, döende och desperata stämningen. GSC menar att spelet tack vare Unreal Engine 5 är ett "i sanning next-gen-spel". Jag är inte säker på att jag håller med. Just nu lämnar karaktärsmodellerna en del att önska. Dialogerna är stela och inkluderar animationer som uppenbarligen inte ska vara där, så som en snubbe som går och går utan att komma någonstans. AI:n känns i sin tur inte direkt superslipad.

Men stämningen finns definitivt här. Den känns. Detta är i sanning ett Stalker-spel.

Tempot är lågt. Det är inte ditt vanliga fps vilket förstås är just vad veteraner räknar med. Det blir mer intressant att se hur den breda Game Pass-publiken tar spelet till sig. Demon inleds bryskt med att en muterad byracka försöker bita ansiktet av mig, men där jag vänder på steken och sparkar in jycken i en Stalker-typisk anomali – en slags pulserande luftficka – där den slits i blodiga stycken. Jag hinner faktiskt ta mig an demonstrationen två gånger då det visar sig att resan till slutmålet, byn Zalissy, är kort.

Lyckligtvis lär jag mig under andra rundan att sidospåren finns överallt.

Utanför ett nedgånget skyffe kutar en skock mutanthundar omkring samtidigt som en ensam man desperat försöker försvara sig. Min hagelbraksassistans är välkommen. Dialogen som följer är obekväm. Kameran låser sig på ett stelt ansikte, samtidigt som hans skadade vän på golvet inte syns (men hörs). Rösterna i sig är okej men den fysiska manifestationen vacklar. Det känns Bethesda fast ännu lite värre. Budget-Bethesda, om du så vill. Jag väntade mig mer efter att ha sett tidigare trailers.

Zhorik och Gloomy är, liksom jag, stalkers. Banditer tog över deras bas och när jag erbjuder min hjälp blir de förvånade då "ingen hjälper någon" i den här världen. Utposten ligger bara ett stenkast bort och kan som sig bör åtas via både stealth och action. Jag är vanligtvis en stealth-kille men just idag också en stressad Gamescom-snubbe, så jag väljer den skjutglada vägen.

"Varje kula känns"

Det jag gillar är "renheten". Eldstriderna är inte spektakulära på något sätt utan snarare smutsiga och, så vitt jag kan se, äkta. Varje kula känns. Vad som däremot framstår som fejk är AI:n. Fienderna far runt som vore de Stefan och Krister. Något som också skaver är hur jag vid varje hädanfärd (det blir några stycken) respawnar några meter bort mitt i brinnande strid. Möjligen är detta en lösning för just Gamescom-demon. Det låter jag vara osagt, men det känns inte elegant.

Stalker 2 slinker hit och dit, men slutar på topp när en radioröst varnar mig för en "emission". Himlen färgas blodröd och lyses upp av vita blixtar. Jag behöver hitta skydd men befinner mig just nu mitt i skogen. Geigermätarens knattrande är i perfekt symbios med min skenande puls och det slutar – givetvis – inte bra. Det är en värld där solen aldrig bryter igenom de radioaktiva molnen.

Och när jag bryter mig igenom molnen av stela modeller och svajig AI finns något speciellt där. Kargt, smutsigt och östeuropeiskt. Essensen av Stalker. Förhoppningsvis nyttjas det sista halvåret åt att fila och polera. Är det några som jag unnar en succé är det förstås GSC Game World, vars utvecklarhelvete är på riktigt.

Fotnot: Stalker 2 släpps Q1 2024 till pc och Xbox Series. Tillgängligt med Game Pass dag ett.