Det kan tyckas konstigt att Moon Studios, skaparna av de mysiga Ori-spelen, gör ett spel som No Rest for the Wicked. Men man glömmer lätt att det finns ett mörker i dem, ett mörker som får blomma ut i deras nya actionrollspel. No Rest for the Wicked sägs dra inspirationer från Diablo och From Softwares soulslike-spel. Blandningen blir ett långsammare action-rpg, långt mer taktiskt och inte lika kaotiskt som demondräparen.

Instinktivt, antagligen på grund av fågelperspektivet, ränner jag rakt in och vevar på, vilket slutar rätt snabbt med att jag dör. Jag får ta ett djupt andetag och ställa om hjärnan lite, för här kommer inga vågor med skrikande demoner som man med hamrande tummar gör blodmos av.

Istället är striderna långsamma och taktiska. Jag måste hålla koll på min ork och rulla, blocka och hitta luckorna – precis som i From Softwares spel. Dör jag får jag börja om vid närmaste upptäckta cerim-punkt (fungerar som eldarna i soulslike-spelen). Men till skillnad från i dessa är fienderna jag dödat i No Rest fort the Wicked fortfarande döda när jag återupplivats, och jag förlorar inga hårt förvärvade själar. Min utrustning blir dock skadad och det kan bli dyrt att reparera (om du ens har hittat en smed).

"Jag ges stor möjlighet att forma min karaktär"

Eldstäder finns även i detta spel, men de fungerar som ställen där jag kan laga mat med ingredienser jag hittar på min resa. Detta spelar stor roll för min överlevnad då de återställer liv och ger så kallade buffar i striderna. Som i alla rollspel består världen inte bara av fiender, utan det finns gott om personer som vill att jag ska springa deras ärenden för olika belöningar.

Givetvis är jakten på högre level, ny utrustning och bättre vapen spelets stora drivkraft. Det finns en mängd vapentyper och alla används på specifika sätt. Utöver det så sneglar No Rest for the Wicked på några blad från den gamla skolans rollspelsupplägg där jag får poäng att lägga ut på min karaktärs attribut när jag levlar. Dessa styr styr vilka vapen jag kan använda och vilken rustning jag kan bära. Ett stort tvåhandssvärd kräver förstår styrka och lätta knivar kräver smidighet. Det är ett gammalt och beprövat system där jag ges stor möjlighet att forma min karaktär efter min egen spelstil.

Världen som Moon Studios målar upp är mörk och deprimerande, men det finns ändå lite mer positiva vibbar än i både Diablo och valfritt souls-spel. Min karaktär tillhör en helig order som efter ett skeppsbrott driver iland på ön Isola Sacra. Med knappt några kläder på kroppen får jag utforska och leta mig vidare i världen. På ön härjar dessutom en pest som gör folk till odöda, vilket förstås inte gör saker och ting lättare. Till skillnad från i From Softwares spel driver det narrativa på mer fokuserat, men det lämnar ändå lite till spelaren att utforska och fundera över. Historien känns i alla fall intressant nog för att fånga mitt intresse.

"Världen är mycket mer vertikal"

Det jag direkt märker är att världen är mycket mer vertikal än i andra spel av den här sorten. Tornen och deras trasiga stentrappor sträcker sig långt mot skyn, det finns höga klippor och borgarna har flertalet våningar. Jag kan klättra upp på saker, smyga efter bergväggar och balansera på bjälkar. Att utforska alla skrymslen och vrår lönar sig och det finns alltid något fint att och intressant att hitta. Utforskandet kan också vara spännande då det lika gärna kan sluta med upptäckter som att jag tar ett snedsteg och ramlar mot en säker död i någon djävulsk avgrund.

Roadmappen för early access-utvecklingen.

Att No Rest for the Wicked är i early access märks väldigt väl. Bilduppdateringen är skakig, trots att vi fått en uppdatering som ska fixa lite av problemen. Vi har även en del buggar där gubben kan fastna i terrängen eller ramla igenom väggar. Jag har också haft problem med att ljudet försvinner och att jag då måste starta om spelet. Jag skulle även rekommendera att spela med handkontroll då spelet inte känns helt optimerat för mus och tangentbord. Men fortfarande saknas layouten för Playstation-kontrollen, istället visas Xbox-knapparna.

Sen kommer jag inte överens med karaktärsdesignen. Jag gillar stilen men karaktärerna har skumma proportioner med långa breda armar och korta ben. Den ger känslan av att skriva ”stark krigare” till en AI, som levererar en figur med Karl-Alfred-armar i tron att det är hur styrka ser ut.

No Rest for the Wicked har en intressant start och premiss, men det finns en hel del att jobba på. Förutom att utvecklarna behöver städa bort de tekniska problemen så saknar spelet multiplayer. Det är nämligen tänkt att man ska kunna dela sin resa med tre vänner, och det skulle ändra strategin i striderna på ett intressant sätt och tillföra ännu en dimension. Multiplayer kommer i den första större uppdateringen, och det blir intressant att se hur det artar sig.

Jag vill prisa Moon Studios för att testa något nytt, och det finns något bra och intressant i No Rest for the Wicked. Jag gillar verkligen världbyggandet och striderna är svåra och utmanande utan att bli orättvisa. Berättelsen känns intressant och jag vill veta mer om världen och vad som händer runt nästa berättelseknut. Mycket hänger på om utvecklarna kan få ordning på de tekniska problemen och hur multiplayerdelen blir. Men det finns gott hopp om att de lyssnar på kritiken och sen fixar och donar inför den skarpa releasen.

Fotnot: No Rest for the Wicked finns som early access på Steam. Fullversionen släpps till pc, PS5 och Xbox Series vid okänd tidpunkt.