Enshrouded

I kölvattnet av det orimligt populära inte-Pokémon-spelet som släpptes härom veckan så har även ett annat spel med fokus på överlevnad och utforskande lanserats i early access. Keen Games är antagligen inte helt överlyckliga över att Palworld släpptes fem dagar innan deras eget spel, men faktum är att Enshrouded ändå har lyckats hitta en ganska bred målgrupp. Och det får lov att ses som positivt, för man förtjänar en publik.

"Äventyret inleds som survivaltitlar brukar göra – i fillifjongerna"

Om Palworld främst liknar Pokémon så är Enshroudeds influenser desto bredare – men icke desto mindre tydliga. Föreställ dig en korsning av de svenska succéerna Valheim, Minecraft och V Rising med typ Breath of the Wild så hamnar du någonstans kring Keen Games aspirationer. Det ska byggas baser och levlas karaktärer, glömda tempel ska plattformsutforskas och en vacker (och ganska enorm) spelvärld sugas in – antingen ensam eller med upp till femton andra spelsugna äventyrare.

Äventyret inleds som survivaltitlar brukar göra – i fillifjongerna. Jag lämnar byggnaden som jag just vaknat upp i och ger mig ut i den öppna, visuellt tilltalande världen. Spelet ger mig omedelbart ett mål som säger vad jag bör göra härnäst, men släpper samtidigt handen och låter mig göra precis vad jag vill.

Premissen är ganska enkel (och ointressant - manuset hör varken till Enshroudeds styrkor eller fokus): i Embervale, världen allt utspelar sig i, finns människor och så kallade “ancients.” Båda dessa raser har mer eller mindre utrotats efter ett krig om en magisk substans som släppte lös “the Shroud”, en magisk dimma som lagt sig som en kvävande filt över stora delar av världen.

"En evig påminnelse om hur livlös världen faktiskt är"

Givetvis har diverse ohederligt oknytt givits liv i denna dimma och gjort Embervale i allmänhet till en ganska obehaglig plats att leva i. Mänsklighetens lösning är så kallade “flameborn”, individer som legat i koma i bortglömda tempel men som nu väcks till liv för att trycka tillbaka dimman. Du och jag, alltså, samt en handfull NPC:er. Följdaktligen påbörjar man därefter sin resa genom att skaffa grundläggande utrustning, bygga en liten bas att utgå ifrån samt hitta och väcka upp sin första NPC-följeslagare – smeden. Eller ja, följeslagare är att ta i – de fem, sex NPC:er som finns i Enshrouded placeras likt möbler ut någonstans i din bas och står sedan fastfrusna där som en evig påminnelse om hur livlös världen faktiskt är.

"Ja jag åker, genom natten. Det är dimma, runt mig."

Världen är stor och stämningsfull.

Välj vilka underkläder du vill vakna i.

Det låter kanske lite hårt, men jag rekommenderar starkt att spela Enshrouded tillsammans med andra om man vill väcka lite liv i upplevelsen. Manuset är torftigt och karaktärerna mer eller mindre obefintliga. Istället finns det en myriad av journaler, dokument, brev och så vidare utspridda överallt för att ge lite substans. Det funkar ungefär lika bra som väntat. Men det finns annat som Enshrouded gör desto mer intressant, så som basbyggandet.

Nu är jag den första att erkänna att jag är extremt fyrkantig när det gäller husbygge, och det menar jag både bildligt och bokstavligt. Är det något mer avancerat än en kub med tak på så är jag förmodligen inte förmögen att komma på tanken, men verktygen som ges är oväntat kraftfulla och lätta att använda. Lägg där till att världen är voxelbaserad – du kan med andra ord bygga tunnlar, skapa gruvor och bo under marken eller i ett berg. Gillar du att bygga så finns det många, många timmar att hämta i Enshrouded.

Upptäck världen själv eller kör uppdrag.

Striderna känns till en början lite torftiga, med enkla och rätt tråkiga fiender, men öppnar upp sig allt eftersom. Utan att spoila kan jag i alla fall säga att det finns en del roligare och mer intressanta fiender i spelet än de du kämpar mot de första tio timmarna, samtidigt som det finns gott om utrymme för bättring.

"En (väldigt) light-variant av Path of Exile"

Detta ackompanjeras av levelsystemet, som påminner lite om en (väldigt) light-variant av Path of Exile. Det erbjuds därmed ett cirkelformat skillträd där du specialiserar dig mer och mer allt eftersom du riktar in dig på en viss typ av skills. Dessa är löst grupperade och kategoriserade i olika “klasser”, så som helare, tank, magiker eller bågskytt. Personligen valde jag magi. Det är ett lättlärt, intuitivt stridssystem som likt andra i klassen fokuserar mycket på att blockera eller rulla undan (eller teleportera undan, som vi lite mer eleganta magiker gör) fiendens attacker.

Sen har vi då denna dimma som spelet döpts efter. När du kliver in i dimman – i allmänhet förlagd till djupare dalar – blir du “enshrouded” och ges inledningsvis fem minuter att utforska innan du kolar. Denna tid förlänger man genom att uppgradera sin bas, och det finns diverse platser i dimman som låter dig fylla på timglaset. Det är även i denna dimma du kommer att stöta på de mer intressanta belöningarna, både i form av ny utrustning och diverse bossfajter. Genom att besegra dessa bossar ser du även till att få bort den dödliga dimman från området och låta världen återhämta sig.

Allt som allt är Enshrouded en titel som premierar utforskande och byggande, och som bäst upplevs med andra. Det finns en hel del att göra och många timmar att förbruka, och även om det som brukligt är i genren finns en del grind så underlättas den väsentligt om man är flera. Det är onekligen en early access-titel, och det finns saker att förbättra, men för genrefans är det tveklöst redan nu värt att göra slag i saken och ge sig in i dimman – förutsatt att du inte är ensam.

Fotnot: Early access-versionen av Enshrouded testad. Den finns på Steam.