Det går lite inflation i remakes av spel, det kan vi nog enas om. Det finns de som hävdar att branschen har slut på idéer och börjar återanvända allt i sin arsenal för att vara relevanta. Sedan finns de som säger att remakes är ett bra sätt för nya gamers att uppleva äldre spel på ett sätt de kan uppskatta. Jag kan delvis hålla med om båda argumenten, även om jag inte tycker att någon av dem är någon form av vedertagen sanning.

Bör remakes kosta fullpris?

Överlag är debatten kring remakes trasslig, river upp känslor. Och visst kliar jag mig fortfarande i huvudet kring valet av att sälja The Last of Us-remaken för fullpris. Jag vill samtidigt få reda på vem som godkände en remake på det ständigt försenade Prince of Persia: The Sands of Time. Ett spel som ingen mer än Ubisoft själva verkar vara intresserade av. Samtidigt går det inte att förneka att The Last of Us är imponerande i sin nya PS5-kostym. Eller varför inte Resident Evil-spelen som prickar helt rätt i remake-landskapet.

Så frågan lyder: vilka spel förtjänar egentligen en regelrätt remake enligt konstens alla regler? Alla har vi våra egna kandidater. Och detta är mina.

Grand Theft Auto IV (2008)

Balkanättade Niko Belics livsöde i New York är en av de mest välberättade och engagerande historierna i ett spel någonsin. Niko hade ett oväntat djup och var en komplex protagonist som i symbios med andra utmärkta karaktärer satte tonen för vad som enligt mig är det bästa GTA som gjorts.

För tänk om – bara tänk om! – en vacker dag en trailer hittar ut på internet. Den börjar med tunnelbanevagn som rullar förbi i ett högupplöst Liberty City, och ungefär 28 sekunder senare hörs ”Life is complicated”. Jag får gåshud bara jag tänker tanken på hur GTA IV skulle se ut och kännas i modern skrud.

"Livet är komplicerat." tycker Niko och gör det sen mycket mer komplicerat.

Metal Gear Solid (1998)

Där somliga spel levererar ett ikoniskt spelögonblick bjuder Metal Gear Solid på så många att det är omöjligt att lista dem alla. Från det klassiska introt till minnesvärda karaktärer och en stilbildande spelmekanik – Metal Gear Solid hade verkligen allt. Och lite därtill. Spelets handling var en mogen, komplex och intrikat berättelse fylld av twister och intriger. Det är få speläventyr som förtjänar en omsorgsfull remake mer än Solid Snakes infiltration av Shadow Moses och konfrontation med medlemmarna i FOX-HOUND.

Jade Empire (2005)

"Bioware har aldrig varit bättre storytellers än i Jade Empire"

Låt mig presentera ett vågat påstående: Bioware har aldrig varit bättre storytellers än i Jade Empire. Ja, jag skrev det. Och står för det. I min bok är Jade Empire ett av de bästa actionäventyr/RPG som gjorts och hela inramningen inspirerad av kinesisk mytologi bygger upp en utmärkt kuliss. Och oavsett om jag valde vägen mot ”open palm” eller ”closed fist” höll Jade Empire greppet om mig från början till slut.

Canis Canem Edit / Bully (2006)

Finns det utrymme för ett spel som Canis Canem Edit i 2023? Ja. Kommer det fastna i woke-karusellen av åsikter om dess vara eller inte vara? Utan tvekan.

Bortsett från GTA-spelen är Canis Canem Edit, eller Bully, ett av Rockstars finaste ögonblick och det hade fungerat lika bra idag som då. Att spela Bully är som att spela en John Hughes-film som skenat rejält. Och skulle R* se över det första kapitlet i en remake luktar det redan en femma i betyg.

Half-Life 2 (2004)

Förväntat val måhända, dock är Half-Life 2 essensen av vad ett bra spel ska innehålla. Inget spel kommer någonsin vara helt perfekt, men HL2 är medlem i en liten klubb av spel som kommer ungefär så nära som det går perfektion. Behövs det egentligen sägas mer? Ge mig. Helst igår.

Killzone II (2009)

Med Killzone II lyckades Guerilla Games presentera underliggande teman av militär aggression, fascism och hämndbegär. Trötta på att ständigt leva under hotet från Helgast med kejsare Visari i spetsen tar ISA (International Strategic Alliance) kampen till Helgast hemplanet i en våldsam och smutsig kamp som samtidigt nuddar vid ämnen om det slutgiltiga priset för krig.

En remake, tack?

Att Guerilla är kompetenta utvecklare var redan fastställt. Att de där och då skulle cementera sin position som en branschen främsta var det nog ingen som kunde ana. Jag behöver inget nytt Killzone. Jag tar mer än gärna Killzone II.

BONUS: Fable (2004)

Mest för att få reda på om allt som Peter ”Snicksnackaren” Molyneux utlovade då faktiskt är tekniskt görbart idag.