Chainsaw Man - galenskap med genialt narrativ

Blodet sprutar. Motorsågslätena varvar högt. Ett genialt fräscht narrativ. Galenskap har ett namn och det är: Chainsaw Man.

Är det något jag älskar i serie, film, spel så är det den dära känslan man får efter att ha kollat färdigt den. Inte känslan av att man bevittnade ett mästerverk som Attack on Titan eller The Last of Us, utan känslan som gör att man får sug efter mer. Och nej, jag snackar inte om coke. Utan känslan om att det man just såg var ''pure cinema.'' Ren och skär underhållningsglädje från början till slut. Och det är vad jag fick utav titten av denna anime som är ett rent cinematiskt kärleksbrev till allt som har att göra med populärkultur men som också har ett starkt narrativ som gör att den står på egna ben. Välkommen till författaren Tatsuki Fujimotos galna värld i Chainsaw Man.

Storyn börjar med att vi får lära känna våran protagonist vid namn Denji. Denna är en ung man i 15-års åldern som inte har turen på sin sida. Hans döde fars skulder till en japansk maffia har gått över till honom, vilket gör att han har fått sälja delar av sin kropp för att betala av den bit för bit och samtidigt jagat denna världens plågoandar: Djävular (Devils). Djävular är varelser som föds från folks rädslor över saker och som senare kan orsaka kaos och förödelse. Men det finns så kallade Djävulsjägare (Devil Hunters), skapade av regeringen för att kunna hantera sådana här situationer. Denji i detta fall, blir vän med en djävulshund vid namn Pochita som är det faktum Motorsågsdjävulen (The Chainsaw Devil) vars mest karaktäristiska drag är en liten motorsågsklinga som sticker ur huvudet. Dessa två blir förrådda av maffian och blir upphackade i småbitar, men innan Denji dör så smälter Pochita samman med hans hjärta och förvandlar Denji till en hybrid mellan djävul och människa och blir därav den ökände Chainsaw Man, vilket ger honom kraften att framkalla motorsågar ur sitt huvud och sina handleder. Ganska snart lockar han uppmärksamheten från den mystiske kvinnan Makima, vars division specialiserar sig i att jaga djävular. Deras möte leder till en story, fylld av galenskap, ond bråd död och underliggande motiv.

Deras band med varandra är the core element i denna berättelse.

När jag nämner att det finns mycket kaosartad galenskap i Chainsaw Man så menar jag det på fullaste allvar. När animen först kom så var hypen enorm och jag som hade läst mangan bara för att kunna haja grejen med allt stohej förstod ganska snabbt att detta är en helt vrickad story som inte håller tillbaka alls. Ena sekunden så kan allt verka hellugnt med karaktärerna gör i stort sett inget o bara chillar, men sen kastas man in i helgalna actionscener som är otroligt intensiva och roliga att se på. Narrativet också som döljs klyftigt i de stora fightscenerna och snäppa dialogerna känns härligt fräscht och nytt. Jag var rädd att Chainsaw Man skulle falla i samma Shounen-klyschor som en massa andra tidigare verk hade fastnat i. Men Chainsaw Man däremot omfamnar dessa tropes, och istället använder dessa till sin fördel för att kunna på ett smart sätt berätta sin story, utan att den blir för tydlig. Man märker mycket forshadowings och symbolism ganska fort, och Tatsuki Fujimotos berättarstil briljerar verkligen här. Pyttesmå detaljer har stor betydelse längre in i storyn.

Karaktärerna här är alla älskvärda. Denji är någon som många kallar ''en relaterbar protagonist'' och helt ärligt så förstår jag varför. En kille på 15 år som inte har fått lära sig sina värden, vart han hör hemma eller vad han ens få ha för ambitioner gör honom väldigt sympatisk. Han har haft ett pissigt liv och inte fått lära sig hur ett vanligt liv fungerar. Hans motiv i början innan han uppnår det målet är hysteriskt kul, men också en sån simpel sak: Att få klämma lite. Det kanske låter fånigt i grunden, men egentligen så är det simpla och enkla i det motivet förståeligt för en man som inte har fått uppleva ett normalt liv och bara fått piss så länge han har levt. Makima som blir lite av Denjis head-honcho är också en otroligt populär karaktär. Hon är smått mystisk och man märker fort att under hennes leende och hypnotiska ögon så döljer sig en person med hemliga motiv, som av spoilerskäl jag inte kan berätta vad de är. Aki och Power är också två härliga karaktärer som vi introduceras till, och här är det som Denji börjar få riktiga vänner för första gången. Power och Denjis kemi är oslagbar och det är härligt att se dessa två korkskallar dela samma hjärncell och göra massa knäppa saker med varandra, och Aki med sin seriösa attityd är en perfekt kontrast till dessa två.

Vad Makima planerar för Denji är något som ni får upptäcka själva.

Actionscenerna håller hög klass och är lätta att följa med i. Vi får se Denji använda sina krafter till fullo mot olika djävular. Och det är rent ögongodis. Blodet sprutar i enorma mängder, inälvor gröps ut, byggnader krossas och explosioner som Michael Bay säkert skulle få lite smått ståfräs av. Det är dock inte bara actionscenerna som sticker ut. Som jag nämnde tidigare så är Chainsaw Man väldigt cinematiskt. Nästan varenda scen i animen/mangan har som en liten slag biokänsla på sätt och vis. T,ex en scen där karaktären Aki påbörjar sin morgon med att brygga kaffe. I en nästan två minuter scen, där han medans det brygger fixar tvätten, ta fram tidningen innan han till slut sätter sig på balkongen för att dricka kaffet, inom loppet av tre minuter. En scen som inte har någon enorm påverkan i berättelsen, men som man njuter av varenda sekund. Mappas ren-smutsiga animation platsar otroligt bra här. Animen har en massa scener som inte har enorm betydelse på papper, men känslan man får av att se dom är oslagbar, så jag är tacksam för dessa små stunder, innan galenskapen drar igång igen.

Musiken som vi också får höra passar perfekt galenskapen som denna serie har. Allt från introt, som såklart tack vare Fujimotos kärlek till film, innehåller enormt många referenser till olika kända filmer, allt från Hollywood-produktioner till B-filmer, som t.ex Attack of the Killers Tomatoes, Sadako vs Kayako mm. Bara introt ger mig artgasm bara för att det är så snyggt koreograferat samt löjligt vackert animerat. Och inte bara det, utan dessutom så ingår det 12 olika slutsånger för varje avsnitt där ingen är lik den andra, varav den första kallad CHAINSAW BLOOD är min personliga favorit. Dessa låtar finns på Spotify att avnjuta för den som än vill.

Serien är dock inte perfekt och råkar ha en och annan små brister, vilket i detta fall kan vara att den tar lite för god tid på sig att verkligen komma igång, och detta gäller också mangan, så därför kan många tappa intresset att vilja fortsätta se vidare innan serien gör en enorm 180 och tar en med storm. Den kommande filmen som fortsätter där animen slutade, det är där, kära läsare som serien verkligen kommer igång och chockar er totalt. Så det är värt att stanna kvar för vad som komma skall.

Två halvor av en hel idiot och så har vi Aki.

Kort och gott så är Chainsaw Man en sådan serie jag inte skulle kalla ett mästerverk, men utan cinematiskt vacker, samtidigt som den har ett väldigt klyftigt välskrivet narrativ som använder Shounen-klyschor till sin fördel. Den håller inte tillbaka något alls, och levererar mycket, och ännu mer därifrån. Den må vara segstartad, men jag försäkrar er att det knäppa har bara börjat. Så håll ut lite till, allihopa. Det kommer vara värt väntan.

😉😉👌

Du borde verkligen ge den en chans till och fortsätta kolla, för han blir som en helt annan karaktär längre in i animen/mangan. Denjis karaktär handlar inte bara om att få klämma lite, det är bara i början som det är hans motiv till att göra saker. Hans karaktär blir mer djupare när han börjar fråga sig själv vad han verkligen vill göra nu när han fick som han ville, vilket är att klämma lite. Det är därefter som han blir en genuint bra protagonist.