När spel blir lika inlevelsefulla som film
Hoppas den dagen kommer snart. När upplevelsen av TV-serier och filmer blir likadan för spel. Animerade ansiktsuttryck och en onaturlig gång bryter den outtalade magin som förtrollar en passiv tittare. Ungefär som en film som hackar eller skulle visa filmteamet bakom.
Det finns därmed mycket kvar och ännu en dimension av djup och inlevelse. Steget efter det kan man också fråga sig. Då hoppar vi väl in i en simulation.
Påverkar inlevelsen er upplevelse? Hur tror ni det blir om 10-20 år?
Tycker redan spel ofta ger mer inlevelse än de flesta filmer.
När man sett samma skådis i femtielva olika roller så är inlevelsen rimligen borta hur animerade ansikten de än har.
Och många av de populäraste skådisarna klarar sig ju ofta med minimal till obefintlig plasticitet i ansiktet ändå. ;D
Spel har redan gått förbi film och serier för länge sen.
Reine och Mimmi i Fjällen
Den är svår att slå.
Om det bara hänger på grafiken så nådde väl spelmediet redan dit med FMV-spel på 90-talet. Även om de gryniga klippen inte hade samma bildkvalité som biofilm när det begav sig så har de moderna motsvarigheterna definitivt nått dit nu.
Annars skulle jag påstå att spel alltid ger mer inlevelse än film eftersom det är interaktivt.
Nu är det ju fel forum att protestera att man inte tycker spel är lika inlevelserika som film Skulle få samma svar om jag skrev omvänt på ett filmforum.
Ni menar därmed att det inte skulle spela roll om spel var lika verkliga som film i form av animationer, dialoger osv? Intressant. Personligen ser jag fram fram emot varenda framsteg för att chansen ökar att jag ska få samma känsla som med film
Det hänger som sagt inte bara på grafiken. De spel jag har haft mest inlevelse i är storyspel utan att se karaktärerna. För jag såg inte NPCs som snackade osammanhängande med stela ansiktsuttryck, programmerade och förutsägbara osv.
Sedan är det nog bara att man är passiv tittare som gör att jag blir mer inlevelserik. När jag spelar har man mer adrenalinet och man är mer medveten och aktiv. Jämfört med film där man är avslappnad och endast iakttar.
Om jag beskriver en film kommer jag beskriva den helt annorlunda än ett storyspel med fokus på andra detaljer
Hoppas den dagen kommer snart. När upplevelsen av TV-serier och filmer blir likadan för spel. Animerade ansiktsuttryck och en onaturlig gång bryter den outtalade magin som förtrollar en passiv tittare. Ungefär som en film som hackar eller skulle visa filmteamet bakom.
Det finns därmed mycket kvar och ännu en dimension av djup och inlevelse. Steget efter det kan man också fråga sig. Då hoppar vi väl in i en simulation.
Påverkar inlevelsen er upplevelse? Hur tror ni det blir om 10-20 år?
Filmer är väl oftast inlevelsefulla (eller är det motsatsen? jag är osäker på begreppets mening i denna diskurs) för att de körs i 24fps, när de är i hög skärpa i kombination med högre FPS så slås immersion sönder och det känns som man tittar på teater. Tror inte så många skulle jubla om spel gick över till 24fps, spel handlar förstås också om berättelser, men i första hand så måste de också ha ett roligt välfungerande gameplay.
Nu är det ju fel forum att protestera att man inte tycker spel är lika inlevelserika som film Skulle få samma svar om jag skrev omvänt på ett filmforum.
Ni menar därmed att det inte skulle spela roll om spel var lika verkliga som film i form av animationer, dialoger osv? Intressant. Personligen ser jag fram fram emot varenda framsteg för att chansen ökar att jag ska få samma känsla som med film
Det hänger som sagt inte bara på grafiken. De spel jag har haft mest inlevelse i är storyspel utan att se karaktärerna. För jag såg inte NPCs som snackade osammanhängande med stela ansiktsuttryck, programmerade och förutsägbara osv.
Sedan är det nog bara att man är passiv tittare som gör att jag blir mer inlevelserik. När jag spelar har man mer adrenalinet och man är mer medveten och aktiv. Jämfört med film där man är avslappnad och endast iakttar.
Om jag beskriver en film kommer jag beskriva den helt annorlunda än ett storyspel med fokus på andra detaljer
Det är nog både och för mig. Riktigt dåligt animerade ansikten kan förstöra en annars rörande scen. Men verklighetstrogen grafik är inget måste för att få mig att känna känslor. Jag satt exempelvis med tårar i ögonen i slutet på Valiant Hearts.
PSN: OAKTHYR
Jag kan nog tycka att man kan känna minst lika mycket inlevelse i spel som film, men att det beror på andra faktorer i många fall.
Rent personligt så tycker jag väl nästan att inlevelsen sjunker ju mer "filmiskt" ett spel är, för att jag inte vill vara en passiv tittare när jag spelar, jag vill vara en aktiv deltagare.
Jag känner mig mycket mer som en del av upplevelsen om jag får ränna runt i världen och göra vad jag vill (relativt till spelets regler), oavsett om det innebär att hoppa runt på bord och plocka upp allt som inte är fastnaglat, eller att bli vettskrämd av zombies i trånga korridorer. Ju mer drivet och cinematiskt ett spel är (som till exempel God of War eller Uncharted) med massa enorma setpieces, desto mindre viktig känner jag mig som spelare och det kan snarare ta ut mig ur upplevelsen än att få mig att grotta in mig mer.
Det mest inlevelserika spelet jag spelat på sistone var nog Monster Hunter: World, som nästan är 100% gameplay men det var första gången på många många år jag satt uppe till klockan fem på morgonen och inte hade någon aning om klockan för att jag var så sjukt insvept i det.
(Hej förresten, det här är mitt första inlägg här på sidan )