Att Ubisoft och Nintendo skulle slå ihop Mario och de psykotiska Rabbids-kaninerna i ett spel var udda nog. Att Mario + Rabbids: Kingdom Battle dessutom var ett strategispel stöpt i Xcom-mallen gjorde saker ännu konstigare. Experimentet blev emellertid lyckat, och fem år senare får vi nu en uppföljare. Och inte vilken uppföljare som helst, utan en förbättring på nästan alla plan.
Precis som förlagan är Mario + Rabbids: Sparks of Hope minst sagt ett konstigt spel. I denna version av Svampriket verkar Mario och kaninerna existera i samma värld. Det har aldrig riktigt förklarats hur detta kommer sig. Dessutom bär alla på diverse skjutvapen, så vi får anta att detta är en parallell dimension.
Mixen av de galna kaninerna och Marios vänner funkar fortfarande förvånansvärt bra tillsammans. Även om kaninerna bitvis är irriterande så finns en charmig humor i spelet och det är en fröjd och se hur Mario och de andra interagerar med dessa långörade galningar. Det är svårt att inte skratta åt Peach-kaninen som ständigt ska ta selfies och är allmänt narcissistisk. Dock är hon (den?) fantastisk i striderna med sin healing-förmåga som kan rädda medspelarna.
"Spelet är mer öppet"
I Sparks of Hope blandar utvecklarna in saker från Super Mario Galaxy med star bits och Rosalinas stjärnkompisar (som denna gång har kanin-dna). Spelet är mer öppet och det finns ett rymdskepp som jag åker runt med mellan olika världar - inte helt olikt Odyssey). På de olika planeterna finns förutom huvuduppdragen även sidouppdrag, pussel att lösa och hemligheter att utforska. Detta gör att spelet känns mer som ett Mario-spel jämfört med ettan, plus att det också finns en hel del omspelningsvärde.
Den skeva alliansen funkar ännu bättre den här gången.
Det är fortfarande ett strategispel, men även här har utvecklarna varit inne och petat, trixat och förbättrat. Karaktärerna kan fortfarande bara gå en viss sträcka på ett drag, men nu finns det mer valfrihet i hur de kan röra sig: de är inte längre bundna till ett rutnät. Alla karaktärer har sen möjlighet att knyta två stjärnkaniner till sig (bara en i början), och dessa ger dem olika förmågor. Dessa kan man sen levla genom att mata dem med star bits som hittas på banorna. I och med dessa förmågor så blir Mario och hans (kanin)vänner olika, vilket skapar ett strategiskt element i att välja vem du ska ta med dig i laget.
Karaktärerna kan förbättras i olika riktningar.
Vapnen har gjorts mer olika varandra, vilket även det skapar strategiska val. Luigi är krypskytt med sin pilbåge, Mario har två pickadoller som han kan rikta på två fiender samtidigt, Peach har ett paraply som kan göra skada på alla inom en kon framför dig, Peach-kaninen kan hela och skjuta raketer som går över skydden. Ja, alla har sina förmågor och det gäller att välja rätt karaktär för rätt strid. Alla karaktärer levlar också oberoende om de är med i striden eller inte, vilket gör att man undviker onödig grind. Att låta Mario springa först in i fighten, tackla tre goombas och sen avfyra två skott på två fiendekaniner som sen Luigi kan avsluta med sin krypskyttebåge från skuggorna. Det är precis lika tillfredställande som när jag i Xcom lyckas utföra ett bra drag med mina soldater.
"Mer variation i både strider och i spelvärlden"
Jag gillade Kingdom Battle och förbättringarna i uppföljaren överraskar till och med mig som ändå hade rätt stora förhoppningar. Det jag kunde sakna i första delen var lite av den där patenterade Nintendo-magin, men denna finns i Sparks of Hope. Spelet har även mer variation i både strider och i spelvärlden utanför jämfört med föregångaren.
Men det finns två saker jag vill kritisera. Det första är svårighetsgraden - spelet är aningen för lätt, i alla fall om man är van vid strategispel. Vissa banor är lite kluriga, men jag tror jag dog endast en eller två gånger under spelets gång. Men samtidigt kan jag köpa detta då det är ett mer familjevänligt strategispel. Detta leder mig till den andra kritiken, och det är att både samarbetsläget och versus (en mot en) ettan hade saknas. Nu när det är mer variation mellan alla kaniner och karaktärer hade det var så kul att köra soffsamarbete med någon av mina barn (som älskar Mario).
Men allt som allt är Sparks of Hope ett fantastiskt roligt och charmigt spel. Det är nästan så jag önskar att dessa kaniner hade fått vara en del av Svampriket på riktigt och att Nintendo ger dem en plats i nästa Mario-spel.
Mario + Rabbits: Sparks of Hope är för mig årets största överraskning och en positiv sådan. Även Ubisoft kan skapa Nintendo-magi!
