"Klassisk känsla av främst Rollercoaster Tycoon"
Ett av mina tidigaste minnen är från Liseberg, när min mamma och pappa lämnade mig kvar hos några för mig obekanta människor medan de åkte Flumeriden och jag grät ögonen ur mig (jag fattade ju inte vad det var för konstig vattengrej som de for iväg i helt plötsligt). Jag var väldigt liten. Nu i vuxen ålder tar jag chansen att bygga mina egna nöjesfält i Park Beyond, för att bearbeta det här extremt milda kvasi-traumat. Tyvärr verkar man inte kunna få gästerna att lämna sina gråtande barn kvar på marken medan de far iväg i åkturerna. Missad potential.
Park Beyond vill ta nöjesfältbyggargenren tillbaka till rötterna, men samtidigt erbjuda några nyheter. Det har en klassisk känsla av främst Rollercoaster Tycoon men även Theme Park, som gör att spelet känns omedelbart inbjudande för gamla tycoon-rävar. Det är inte perfekt visuellt, men det är färggrant och trivsamt.
Affärssimulatorn bakom fasaden är ganska ojämn, dock. För mig blir den mest ett hinder i byggandet, snarare än roliga utmaningar i kampen att bygga den perfekta parken – som i de bästa tycoon-spelen. Som bäst är Park Beyond därför i sandlådeläget, där du kan välja att strunta i den delen helt, eller åtminstone göra spelet mycket enklare. Det är nämligen byggandet av, framför allt, galna berg- och dalbanor som är behållningen här. Visst är kontrollerna fippliga och det blir ofta fel. Ett feltryck kan radera en hel berg- och dalbana direkt (men det finns en ångra-knapp längst upp till höger), och det kan ibland vara lite bökigt att få rälsen att svänga som man vill på den höjd man vill och så vidare. När man blandar in fler inslag, som korsningar, kanoner och andra specialgrejer så kan det bli ganska pilligt – och roligt. Och du lägger ju själv ribban för hur petig och noggrann du vill vara.
Det finns även ett kampanjläge, men det klickade inte alls med mig. Det består av en serie uppdrag som inleds med en sanslöst trög tutorial där du lär dig spelet i väldigt maklig takt, varvat med dialogsekvenser med en ganska identitetslös karaktär som mest tjatar om hur extrem hon är. Vissa verkar gilla kampanjen mer än jag, men för min del tycker jag att den, även när den kommer igång, faller just på att managementdelen i Park Beyond känns frustrerande obalanserad. Den är inte särskilt rolig att tampas med när svårighetsgraden skruvas upp.
Ett nytt och fyndigt inslag för genren är impossification-systemet. Det fungerar så att i takt med att du hänför dina besökare med olika åkturer och butiker och dekor och allt vad du nu bygger, så får du impossification-poäng. Dessa kan du sedan använda för att uppgradera olika byggnader och åkturer i ditt nöjesfält, så att de blir häftigare och mer extrema versioner. Utbudet av vanliga åkturer är ganska litet, men impossification-systemet ger lite mer progression och variation till spelet.
"Kaskadspyorna slipper jag i Park Beyond"
Men så var det ju detta med buggarna. De slår ofta till när nöjesfälten börjat växa till sig en del. Jag minns att jag i gamla Theme Park hade problemet att vaktmästarna fastnade och inte gjorde sitt jobb, så besökarna gick och kaskadkräktes i de skitigaste delarna av parken. Kaskadspyorna slipper jag i Park Beyond, men problemet med att både anställda och besökare buggar ur, fastnar och vägrar göra sitt jobb kvarstår. Vissa åkturer tycks bara sluta fungera med tiden. Ibland är det svårt att avgöra om det är buggar som är orsaken, eller om det är kasst balanserat så att besökare bara tvärslutar besöka en butik eller åktur efter ett tag. Om du vill ha en gedigen affärssimulator så finns det mycket bättre alternativ än Park Beyond. Istället ligger spelets styrka helt i nöjet att bygga, samt i atmosfären och charmen i presentationen.
Park Beyond är som ett typiskt nöjesfält – färgglatt och inbjudande – men på nära håll ser man att de där bjärta färgerna har börjat flagna lite, och den där sockervadden står en upp i halsen. Magin är måhända kortvarig, men den finns åtminstone där ibland.
Det är ungefär så jag alltid känner när jag besöker ett nöjesfält numera, i vuxen ålder. Korta stunder blir jag fortfarande hänförd av alla blinkande ljus och glatt tjutande människor. Man får ta vara på de stunderna, och Park Beyond gör sitt bästa för att låta dig återskapa dem i hemmet. Spelet lyckas inte fullt ut i alla delar, men om du är ute efter kreativt berg- och dalbane-skapande och charmig atmosfär så är det kanske gott nog? Dessutom kan du alltid åka med i åkturerna med en förstapersonskamera, så du behöver inte stå gråtande kvar på marken.
Fotnot: Park Beyond är släppt till pc, Xbox Series och PS5. Testat på pc.
