Sifu är en knogmacka fylld till bredden med bensvep och rallarsvingar som träffar mitt i prick

Sällan har digitala handgemäng varit så underhållande och svårbemästrade.

Alla som sett en kung fu-rulle måste någon gång fantiserat om hur det skulle vara att själv prygla skumrask som gjort sig förtjänta av det. Att, likt Bruce Lee eller Donnie Yen, skipa rättvisa genom att resolut placera sina fotsulor hårt i ansiktet på intet ont anande hejdukar eller sänka övermodiga motståndare med en stenhård jabb rakt i kronjuvelerna. Tack vare Sifu finns nu möjligheten att leva ut sådana kamsportsdrömmar digitalt från hemmets trygga vrå utan att du behöver riskera livhanken i verkligheten.

Likt många andra hämndhistorier börjar det hela med en tragedi. Som ung kamsportslärling blir du vittne till hur din far, tillika mästare, blir förrådd och mördad. Långt senare, efter flera års dedikerad träning av den ädla konsten kung-fu, är det upp till dig att ge igen på din fars banemän. Det låter kanske som en rätt simpel historia - kicka röv, nita underhuggare, prygla slutboss och rulla eftertexter. Men så enkelt är det inte. Sifu är oförlåtande och svårt!

Motståndarna är ofta många och slår hårt. Men som tur är behöver du inte enbart förlita dig till nävarna. Utöver dina kampsportskunskaper och diverse tillhyggen har du framförallt en magisk talisman som gör det möjligt att återvända från de döda. Men för varje återkomst åldras du, först 1år sedan 2år, 3år och så vidare tills du når 80 då spelet tar slut på riktigt. På ett sätt liknar det en rouglike med undantaget att du inte behöver klara allt i en session. Spelet är uppdelat i nivåer och låter dig starta varje bana från den lägsta ålder som du tagit dig dit med. Tar du dig till bana tre som tjugofemåring kan du alltid börja där som tjugofem, men vill du förbättra dina odds kan det vara vettigare att spela om de två tidigare kapitlen för att klara dem ännu yngre. Det blir ett nötande för att bemästra banorna så ung som möjligt - ju yngre du är desto bättre förutsättningar har du att ta dig längre och utkräva hämnd.

I striderna behöver du både hålla koll på din hälsa och ”structure”. För många blockeringar eller träffar bryter din gard och du lämnas öppen för smisk. Men rättvist nog har alla fiender sin egen structure-mätare som fungerar likadant, fyll den så kan du snabbt nå fram till ett avslut. Det gäller alltså att blanda attacker, block, undanmanövrar och pareringar för att vara framgångsrik. Det hela utvecklar sig till en hypnotiserande och väldigt beroendeframkallande våldsbalett som är svår att lägga ifrån sig.

Spelet blandar minimalistisk design med smakfull cell shading som ger ett unikt, tjusigt intryck och framförallt nivå tre tar dig på en resa du sent glömmer. Varje område har sin egen stil och avslutas med spektakulära bosstrider som bjuder på rejäla utmaningar.
Ljudmässigt bjuds det på en mix av lågt dunkande musikslingor och hårtslående ljudeffekter. Ingenting revolutionerande, men ett stort plus till möjligheten att välja kinesiskt språk.

Utvecklarna lånar lagom mycket från sitt senaste spel Absolver och levererar en solid arkdaktig brawler-upplevelse som är lätt att plocka upp, svår att bemästra och nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Spelet passar mig som handen i handsken och även om uppgraderingssystemet var en aning svårbegripligt i början lärde jag mig det till slut. Det enda jag saknar är mer! Fler kampsportsstilar och ytterligare några karaktärer hade onekligen piggat upp. Sedan releasen har det fyllts på med gratis uppdateringar som adderat flera nya funktioner, bland annat en lättare svårighetsgrad och en rad med utmaningar som sker på mindre arenor.

Sifu har blivit ett spel jag återvänder till med jämna mellanrum för att koppla av. Det kan låta aningen vridet, men det är rätt meditativt att dela ut stryk på löpande band. Jag ser oerhört mycket fram emot vad Sloclap tar sig an härnäst och jag hoppas att Sifu kan inspirera andra utvecklare, den sedan länge slumrande beat-em-up-genren skulle definitivt kunna återuppväckas med detta spel som utgångspunkt. Tänk bara om Capcom kunde låta Sloclap ratta en remaster av Final Fight...

• Plattformar: Spelat på Playstation 5 men finns också till Nintendo Switch, Playstation 4, Xbox One, Xbox Series X och Series S, Microsoft Windows

• Release: 2022-02-06

Kul att du frågar!
Chopsticks som tillhyggen? - Tyvärr, men du kan använda både skurmopp och machete! 🧹

Balansera tekannor på käpp? - Tyvärr, men du kan kaxigt initiera ett slagsmål genom att nonchalant vinka med handen som Neo i Matrix! 👋🏻

Om man får en stabil Kung-Fu mustach på ålderns höst? - I kombination med ett vackert skägg och tjusig böljande frisyr! 👌🏻

Gillar du idén om att utöva kung-fu och ta dig an mängder med motståndare ska du definitivt testa!

Kör man på normal svårighetsgrad är det rätt kämpigt, men samtidigt väldigt belönande! Det finns ett lättare spelläge men min rekommendation är du kör på standardinställningarna för rätt upplevelse! 🙂

Fint förtydligande kring åldrandet - håller med om att det passar att ålder = visare = mer skada passar perfekt för temat! 🙂

210kr är ett bra pris för många timmars underhållning 💥

Roligt att höra! 🙌🏻

Vissa jämför det med Sekiro och Dark Souls, men så svårt tycker jag inte att det är. Sen passar inramningen med kung-fu och massor av fiender mig bättre än FromSoftwares spel.

På normal är det svårt, men jag upplever aldrig att det är orättvist. Själva stridssystemet är så pass bra att det oftast hänger på dig som spelar.

Ger du det lite tid, och det gör man gärna enligt mig, så blir man snabbt bättre och belöningen blir att man klarat utmaningen. Om det känns övermäktigt går det att köra på den lättare svårighetsgraden, tror säkert att det underhåller bra ändå.

Det du förlorar är väl känslan av att överkomma höga odds. Jag tror också att man enbart åldras ett år åt gång i det spelläget så man får betydligt fler chanser att ta sig vidare.

Men om du ska spela på Switch så skulle jag råda dig att kolla någon dedikerad Switch-recension för att försäkra dig om att det rullar bra. Den grafiska stilen funkar säkert på den svagare hårdvaran, men om flyter blir lidande är det ingen höjdare… 🙂

Håller med å det starkaste! Med Sifu som grund skulle slagsmålsspel kunna bli en genre att räkna med igen - vill gärna se ett regelrätt bar brawl-spel komplett med möjligheten att rutscha fiender längsmed bardisken!