"Ett typiskt Telltale-spel – på både gott och ont"

Redan i The Expanses inledande avsnitt (som jag recenserade i somras) sätts tonen och Telltale fortsätter som om de aldrig slutat. Man kastas direkt in i dialoger och olika val och det står tidigt klart att det här är ett typiskt Telltale-spel – på både gott och ont.

Man väljer att vrida tillbaka klockan och allt äger rum innan tv-serien och böckerna som det baseras på. Fokuspunkt är Camina Drummer innan hon blir en central del i universums överlevnad. När berättelsen tar sin början befinner hon sig på skeppet Artemis, på flykt från sin hemplanet Ceres med ett pris på sitt huvud. För att överleva plundrar hon och hennes besättning övergivna skepp på material och förnödenheter runtom solsystemet.

Vad som börjar som ett rutinuppdrag, när de ska undersöka ett oregistrerat skepp från jorden som flyter runt i rymden, blir snabbt en fråga om liv och död. Detta blir början på en berättelse som innefattar allt från rymdpirater till övergivna rymdkolonier och både kärlek och svek.

Camina Drummer spelas återigen av Cara Gee från tv-serien

Här skulle man kunna skämta om hur lätt det är att tappa huvudet.

The Expanse är Telltales första spel sedan studion återuppstod och de tar även hjälp av Deck Nine, som arbetat med flera Life is Strange-spel. För den som spelat något av Telltales tidigare spel känns mycket igen. Här finns dialoger där du får göra olika val och får veta att personen du pratar med kommer att minnas det du just sa. Du tvingas även ta ställning till mer avgörande beslut som i teorin ska påverka hur berättelsen fortskrider.

"Personen du pratar med kommer att minnas det du just sa"

Exakt hur mycket dessa faktiskt påverkar är alltid svårt att säga, men det är illusionen av att valen är livsavgörande som är det viktiga. Detta lyckas man med för det mesta, då exempelvis ett val jag gjorde i spelets inledande del påverkade vissa händelser i seriens finalavsnitt, och inte bara ett livsöde låg i mina händer.

Telltales tidigare spel har alltid levt på sitt berättande och sina karaktärer, och detsamma gäller nu. Personligen tycker jag att The Expanse är något av det bästa inom sci-fi-genren och känns på pappret som en perfekt matchning för spelstudion eftersom mycket kretsar kring små och stora val som potentiellt kan påverka hela mänskligheten.

För det mesta har man lyckats bra med att fånga känslan från tv-serien och i sina bästa stunder är det som att titta på ett bra avsnitt av den. Detta är mycket tack vare Cara Gee, som alltså återvänder i rollen som Camina Drummer. Som tur är har hon också ett bra manus att jobba med, och fans kommer att uppskatta att höra både henne och andra karaktärer svänga sig med uttryck på seriens påhittade Belter-språk igen.

För de inte redan frälsta kan det dock bli svårt att hänga med i alla termer och namn, och även om de försöker introducera universumet för nykomlingar är det tydligt att det här är ett spel för fans av The Expanse. Förutom Drummer själv dyker flera namn och karaktärer upp som har koppling till senare händelser, och utan förkunskapen om dem gör de troligen inte samma intryck.

Ensemblen består som sagt av både nya och gamla ansikten och är för det mesta intressanta med egna personligheter och bakgrundshistorier. Allt är väldigt troget varumärket med personligheter från hela galaxen, vilket påverkar hur de interagerar med varandra.

Karaktärerna matchas tyvärr inte alltid av röstskådespelarna, som varierar från väldigt bra till inte mer än duglig. Det tillsammans med den grafiska stilen, som blandar Mass Effect-liknande realism i miljöer med karaktärsmodeller som är mer åt det tecknade hållet med styltiga animationer. Detta gör att det som sägs inte får den tyngd det borde ha haft.

Spelets strider består av simpel quick time.

Dialogerna bryts upp av gameplay-element av olika slag, med allt från att vandra runt på ett övergivet rymdskepp till att flyga runt i nollgravitation. Även om det inte är något revolutionerande fyller detta sin funktion. Det finns också många små detaljer i miljöerna att undersöka, som ger mer bakgrund till vad som har hänt och världens görs mer levande.

"Nu när allt är slut känner jag ändå att något saknades"

Då och då kastas man även in i strider som består av quick time-event som i princip är omöjliga att misslyckas med. De erbjuder ett behövlig avbrott från dialogerna, men förutom en oväntat imponerande rymdskeppsstrid som skulle kunna vara direkt tagen från tv-serien känns dessa aldrig särskilt exalterande.

Berättelsen som tar plats under den cirka fem timmar långa speltiden är som nämnt välskriven, men nu när allt är slut känner jag ändå att något saknades. Som ett fan av The Expanse fick jag lite mer bakgrundshistoria till en av seriens bästa karaktärer, men allt tar slut när det börjat bli som mest intressant. Jag hoppas vi får en fortsättning då det finns stor potential för att göra något riktigt bra med varumärket. Även om det inte är den fullträff man hoppats på visar ändå Telltale att de är helt rätt studio för jobbet.

Fotnot: Testat på PC. Släppt på Playstation, Xbox och PC (via Epic Games Store).