Det första man får bevittna när man startar spelet är en mycket välgjord högupplöst introsekvens. Min första tanke; var något i stil med: "Det här ser lovande ut", och efter att ha spelat demoversionen för någon månad sedan så må jag medge att jag faktiskt hade en del förväntningar på det här spelet.

Singleplayer

Det finns två olika modes för singleplayerspel, dels Kampanj och Snabba uppdrag. Det som skiljer dessa åt är att de snabba uppdragen kan spelas enskilt utan sammanhang, medan kampanjerna är sammanlänkade och följer en storyline. Jag valde att hoppa rakt in i kampanjvärlden, läste debriefingen (mycket snabbare än vad den lästes upp av talrösten) och gick in på vapenarsenalen.

Något som utvecklats sedan Delta Force 1, är möjligheterna till utrustning. Numera kan du faktiskt bära med dig lite mer prylar, exempelvis kan du både ha extra ammunition och kevlarväst, mm. Det är några få nyheter i arsenalen, varav det kombinerade M-16/Hagelgeväret var en nyhet vi fick uppleva från demot. Ytterligare finns även ett undervattensautomatvapen samt en dylik pistol.

I utrustningslistan ser vi dykarkläder, maskeringskläder och några andra små godbitar som passar en del nya banor som handsken.

Väl inne i spelet

När man väl kommit in i spelet, så kommer de som lirat 1:an känna sig väldigt bekanta, allt är sig likt, men det har lagts ner en hel del tid på detaljer och variation i uppdragen, man kan exempelvis springa efter en öppen lastbil som man vet kör in i fiendelägret, kasta sig in i lastbilen och lägga sig där och pricka vaktposterna i ryggen under färden. Detaljer såsom denna finns i mångfald i DF2, och det är detaljrikedomen som bidrar till att det faktiskt känns att det gått något år sedan den tidigare versionen.

Motorn

Motorn i Delta Force 2 är fortfarande den klassiska Voxelspace 4, som med sin speciella teknik möjliggör mer komplicerad terräng, till kostnaden av processor och detaljrikhet. Visst!, Det ser riktigt snyggt ut i höga upplösningar, men faktum är att på de två burkar jag testade det på (PII 233, PIII 450) så hackade det ganska markant, exempelvis PII:an ville inte hänga med ordentligt förrän man körde i 400x300, och PIII:an gav upp när man kom upp i 800x600, man har visserligen implementerat visst hårdvarustöd för grafiken, men de hade försummat 3DFX-chipsets _helt_, så jag kunde inte testa hur mycket snabbare det blev på ex. TNT.

Utrustning

Något som Novalogic betonat när de gått ut i press och media är just realismkänslan i 2:an, och jag är böjd att hålla med, man kan faktiskt krypa med terrängvald maskeringsdräkt i högt gräs och komma såpass nära fienden att man i princip kan lukta hans cologne; strax innan man skär halsen av den intet ont anande stackaren.

Realism

Realism är också något som präglar skyttet, kulans bana och det faktum att om man skjuter mot ett tält fullt av folk, så går faktiskt kulorna rakt igenom och dödar förmodligen samtliga individer inne i tältet. Detta var en smått irriterande blunder i 1:an, man kunde höra ljud som om någon skjöt och skjöt, men man visste inte riktigt vart han var, efter en stunds letande kunde man dock finna honom med vapnet riktat rakt in i en tältvägg, gapandes och skrikandes som om han hade någon form av mental störning... Slafs!, Så såg hans huvud ut som en uppskuren mango.

AI

Något som många spelbolag skryter om, är att AI'n, dvs. den artificiella intelligensen i just deras spel, är den bästa som går att påträffa i skeende tid, och visst; DF2 har vässats när det gäller detta, det är stundvis riktigt ordentligt svårt att ta sig från punkt A till punkt B, och det blir inte direkt lättare när man har med elitsoldater att göra. Dock så innehåller inte DF2 någon extraordinär AI, den gör fortfarande en hel del pinsamma tabbar; jag kunde exempelvis stå mitt emot min motståndare ett ganska bra tag innan han överhuvudtaget reagerade på att jag var där, och situationer med inklämda gubbar finns fortfarande (vad i helsike satt min Alpha-rote 2:a och siktade rakt in i en vägg för ?). Det har bättrats, men det kunde ha blivit bättre, mycket bättre; här borde Novalogic ta hjälp av teamet bakom Unreal Tournament, vars AI förmodligen är den bästa jag träffat på.

Multiplayer

Multiplayer är något som har blivit rentav en innegrej, alla speltillverkare börjar göra onlinespel, nätverkspel osv., självklart!, Det är ju det marknaden vill ha, och det har lagts ner mycket tid på att få nätverkskoden i DF2 att fungera så smärtfritt som möjligt. Multiplayer fungerar i princip på samma sätt som i ettan, skillnaden är att man nu har tillgång till flera olika banor, och speltyper, dock; så har det redan ryktats om att det kommit fusk till multiplayerversionen; vilket saboterade en hel del när man lirade 1:an över internet, flygande fiender var inte en ovanlig syn.

Slutsats

Jag måste säga att Novalogic har lyckats riktigt bra med denna uppföljare till Delta Force, den är sig lik, men ändock inte. Detaljer och ökad realism/känsla bidrar till en mycket trevlig spelupplevelse, och man tillbringar gärna några nätter tillsammans med detta tämligen beroendeframkallande spel. Något som är lite tråkigt för de som inte riktigt har råd med den senaste CPU-teknologin är det faktum att om man vill spela spelet så som ett spel _bör_ se ut på slutet av 90-talet, så bör man ha både det senaste inom CPU och minne, för att få en så total upplevelse som möjligt.