Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir
Jag och min 8-åriga son Anton älskar att spela tillsammans. Notera ordet "tillsammans", för vi är båda otroligt dåliga förlorare vilket gör att spela mot varandra är uteslutet. Det gör att jag ofta scannar av marknaden efter barnvänliga co-op-spel. Storyn får inte vara för tung, jag saknar helt enkelt tålamodet att läsa igenom varenda konversation. Dessutom brukar Anton smasha "Skip"-knappen så fort en mellansekvens dyker upp, så vi vinner båda på det om det är en lättsmält story.
Asterix och Spirou, det var tider det!
Ett av våra favoritspel är Cat Quest II, som på något sätt satt ribban för vad vi är ute efter. Enkel story, samarbete, mysig visuell upplevelse, vissa dynamiska element som uppgraderingar och loot samt är hyfsat utmanande. När jag hittade Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir på en PS Store-rea så blev det utslag på co-op-radarn. Sagt och gjort, spelet inhandlades och nu har vi precis spelat klart det.
För mig, född på tidigt 80-tal, så är Asterix en del av min uppväxt. Tillsammans med Spirou så var det min favorit bland alla serietidningar. Premissen att Julius Caesar har intagit hela Gallien, så när som en liten by i norr, tyckte jag som barn var kul. Byn är omringad av fyra stora romerska läger som ständigt försöker invadera den, men invånarna lyckas stå emot alla försök. Anledningen är att byns druid Miraculix har tagit fram en dryck som gör invånarna omänskligt starka vid inmundigande. Dessutom är en av våra två huvudpersoner, den reslige Obelix, permanent stark efter att ha ramlat i en gryta med den magiska drycken som barn.
Asterix och Obelix på resa runt i romarriket
I Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir så har romarna kidnappat en kvinna vid namn Avina. Hon har skapat och karvat den magiska jättestenen Crystal Menhir som romarna vill åt. Stenen är lyckligtvis i gallernas förvar, men dess krafter har spridits ut över världen. Allas våra hjältar Asterix och Obelix blir de självklara personerna att skicka ut och hämta krafterna och rädda Avina.
Spelet tar oss ut på en resa i olika delar av det romerska riket. Det finns totalt fem olika banor, alla med sina unika särdrag. Vi börjar i gröna och vackra Gallien och beger oss sedan till det vintriga och kylslagna Thule. Sista banan utspelas inte helt otippat i Rom, där vi slåss med horder av romerska soldater. För det är just det mycket av spelet går ut på, att vi ska slåss med olika varianter av romare. Spelet är en så kallad brawler där vi i ett isometriskt perspektiv tar oss runt på banorna.
Både Asterix och Obelix är med oavsett om man spelar själv eller i co-op. Spelar man själv så växlar man mellan karaktärerna vid behov, och spelar man två så styr man varsin karaktär. Banorna är lite kluriga emellanåt och man behöver inte sällan samarbeta. Den till växten mindre Asterix kan komma in i utrymmen som är onåbara för Obelix, och ibland kan man behöva vara på två olika ställen för att komma vidare. Dessa moment är både bu och bä. Ibland känns de logiska och kluriga, för att i nästa stund kännas krystade och mer av ett lotteri att man gör rätt. På en av banorna skulle vi gå in och ut ur olika dörrar i en viss sekvens, och det var nära på att mitt bristande tålamod lämnade våra hjältar där.
Effektiva specialattacker
När det kommer till striderna så är det också en blandning av bra och dåligt. Asterix och Obelix har varsin mätare för hälsa och energi. Energimätaren ökar när man slåss med romare och med den energin kan man sedan utföra en handfull specialattacker. Bland annat kunnat slå en kraftfull uppercut, som är nödvändig när man möter romare med sköld så att denna avlägsnas. Favoriten för mig var snurrattacken som klarar av att slå alla motståndare som står i närheten. Asterix bär också med sig ett par flaskor av Miraculix magiska dryck, och efter att ha druckit den så är man så gott som odödlig och superstark för en kort stund.
Obelix kan i sin tur använda den stora stenen Crystal Menhir som vapen. Och allt eftersom vi samlar på oss de olika magiska krafterna så kan Obelix nyttja stenen och krafterna även i strid. Exempelvis sätta fyr på de romerska legionärerna, eller frysa in dem i stora iskuber. Stenen används också i många av pusselelementen i spelet. Framför allt när man får den magnetiska färdigheten, då kan Obelix flytta på stora föremål med hjälp av denna. Och när vi pratar om Obelix och hans färdigheter får vi inte glömma bort hans lilla följeslagare Idefix, den lilla kaxiga och hjälpsamma hunden som alltid finns vid hans sida. Idefix kan hjälpa till mot motståndare eller hämta föremål som är utom räckhåll för Asterix och Obelix.
Varje bana innehåller också ett specifikt romarläger. Dessa läger är små minispel som man ska klara av på tid och med hög effektivitet. Ju högre poäng man får, ju mer pengar och ädlare valör på medaljen får man. Vi spelade bara igenom varje läger en gång och nådde som högst till en silvermedalj, så vi var faktiskt lite osäkra på vad vi skulle göra mer än att slå en herrans massa legionärer på truten så snabbt som möjligt. Momentet är dock en av relativt få anledningar till att fortsätta spela efter att ha klarat av storyn.
Två betyg ska bli ett
Nu kommer vi till den här recensionens svåraste del, att sätta ett betyg. Om jag utgår enkom från mina egna upplevelser av spelet så skulle jag ge det en stark tvåa. Det är mysigt med trevlig grafik och roliga karaktärer. Däremot fann jag det riktigt repetitivt och lite för simpelt. Fajterna hade vissa inslag av taktik, men det var mest bara att mata tryck på samma knapp. Den största nackdelen skulle jag dock säga är spelets kamera som är riktigt enerverande ibland. Vi hamnade ofta ur bild när det blev frenetiskt på skärmen, kameran hängde inte med och vi tappade bort oss.
Så långt är allt ok med betygsättandet. Problemet kom när Anton, 8, fick FZ:s betygskriterier upplästa för sig. Efter ett litet funderande så utbrast han ”fyra och en halv!”. Inte jätteförvånad över att han var mer positiv till spelet än mig eftersom han tjatade att få spela det så fort jag kom hem från jobbet, men snudd på mästerligt är alltså hans syn på detta Asterix-spel. Jag satt och funderade en stund och tänkte att ja, spelet är en tvåa för mig men co-op-upplevelsen med min son är faktiskt värt en trea. Och om Anton är så pass lyrisk så tycker jag att hans åsikt får företräde, därför får detta spel nedanstående rätt så höga gemensamma betyg av oss!
Vi spelade Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir på PlayStation 5.
Härlig recension! Älskade också Spirou som liten, fast då i TV-serieform. Hoppas att Anton & Co. kommer tillbaka med fler tester
Vilken fin recension, tack! <3
Anton täcker in ett område där FZ är svaga - familjespel. Tack för en fin recension, Anton (och pappa)! Jag kanske spelar det här med mina två barn (10 och snart 8 år gamla).
Tack snälla för de fina orden!
Om någon har förslag på liknande spel så tar jag tacksamt emot dessa. Nu ska vi ge oss på Unravel 2
Tack snälla för de fina orden!
Om någon har förslag på liknande spel så tar jag tacksamt emot dessa. Nu ska vi ge oss på Unravel 2
Lego-spelen kanske?
Jävlar va bra, du får supergärna skriva fler såna här recensioner för lättare coop-spel. Jag letar också febrilt efter bra spel som funkar tillsammans med barn. Ett spel som både jag och dottern älskade var "Max: The curse of brotherhood". Tyvärr fanns det ingen coop på det, så vi fick turas om, men vi spelade ut hela spelet och det var nog nästan en av mina högst rankade spel under förra generationen. Om det skulle finnas något liknande men där man kan spela samtidigt båda två så vore det guld värt.
Just nu testar vi Ben 10, inte superkul hittills men ändå lite småtufft att åka runt som olika aliens.
Tack snälla för de fina orden!
Om någon har förslag på liknande spel så tar jag tacksamt emot dessa. Nu ska vi ge oss på Unravel 2
Helt rätt val! Jag och dottern (13 år men spelar sällan själv) har haft många timmars mys tillsammans i det!
Jag kan även tipsa om It takes two som vi spelar tillsammans just nu.
Tack för recensionen! Hälsa Anton och säg att han som barn inte är ensam om att smasha Skip-knappen vid mellansekvenser. (Jag försöker själv utbilda min son och min dotter om att det är ett jävla otyg, men det funkar sådär) Och skärp dig du också!
Also, alltför många vuxna som sysslar med sånt också!
Har inga egna barn men det här var kul att läsa, hoppas det blir fler recensioner av dig och grabben!
..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2
Tack för recensionen! Hälsa Anton och säg att han som barn inte är ensam om att smasha Skip-knappen vid mellansekvenser. (Jag försöker själv utbilda min son och min dotter om att det är ett jävla otyg, men det funkar sådär) Och skärp dig du också!
Also, alltför många vuxna som sysslar med sånt också!
Haha ja! Jag tycker det inte nödvändigtvis är jobbigt att läsa igenom konversationer, men när det kommer till att översätta till barnen handlar det mer om hur noggrann man orkar vara. Det är lätt att "He'll lead us straight to your sister, that rustbutt! Let's follow his trail!" blir till "Eeh. vi ska gå dit"
Kostade bara 80 spänn till Playstation (dyrare till pc och Xbox) så det blev ett köp. Får se om dotter och son håller med om betyget!
Härligt, hoppas de gillar spelet - berätta gärna vad de tyckte sen
Tack snälla @Bennii, @Stinto, @trickeh2k, @magma, @dex m.fl. för era kommentarer!
Vill på riktigt också ha en recension av Great Gris-spelet av någon förälder med barn i lämplig ålder.
Jag har en 4 årig grabb som är sugen på att börja spela tv-spel, problemet är att dualsense är för stor för hans händer.
Vet du/någon annan om det finns lämpliga små kontroller som lirar med ps5?
Rastaration @ PSN & Twitch
Bra recension! Om ni är sugna på att spela mer med Asterix och Obelix så släpptes Asterix & Obelix Slap them All! för bara några månader sedan och har en trevlig seriealbumsstil.
Jag har en 4 årig grabb som är sugen på att börja spela tv-spel, problemet är att dualsense är för stor för hans händer.
Vet du/någon annan om det finns lämpliga små kontroller som lirar med ps5?
Tyvärr inte, men tror att de lär sig att hantera den rätt snabbt ändå, trots små händer. Fanken, människor spelar med fötterna så det fixar ungen! Tror mycket på att bara låta dem försöka efter sina förutsättningar, och inte hjälpa för mycket.
Tyvärr inte, men tror att de lär sig att hantera den rätt snabbt ändå, trots små händer. Fanken, människor spelar med fötterna så det fixar ungen! Tror mycket på att bara låta dem försöka efter sina förutsättningar, och inte hjälpa för mycket.
Dåså, då köper jag spelet och ger det ett försök. Återkommer med recension om vi tar oss igenom 🎮🎮
Rastaration @ PSN & Twitch
Jag och min 8-åriga son Anton älskar att spela tillsammans. Notera ordet "tillsammans", för vi är båda otroligt dåliga förlorare vilket gör att spela mot varandra är uteslutet. Det gör att jag ofta scannar av marknaden efter barnvänliga co-op-spel. Storyn får inte vara för tung, jag saknar helt enkelt tålamodet att läsa igenom varenda konversation. Dessutom brukar Anton smasha "Skip"-knappen så fort en mellansekvens dyker upp, så vi vinner båda på det om det är en lättsmält story.
https://www.anwest.se/gfx/asterix_1.jpg
Asterix och Spirou, det var tider det!
Ett av våra favoritspel är Cat Quest II, som på något sätt satt ribban för vad vi är ute efter. Enkel story, samarbete, mysig visuell upplevelse, vissa dynamiska element som uppgraderingar och loot samt är hyfsat utmanande. När jag hittade Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir på en PS Store-rea så blev det utslag på co-op-radarn. Sagt och gjort, spelet inhandlades och nu har vi precis spelat klart det.
För mig, född på tidigt 80-tal, så är Asterix en del av min uppväxt. Tillsammans med Spirou så var det min favorit bland alla serietidningar. Premissen att Julius Caesar har intagit hela Gallien, så när som en liten by i norr, tyckte jag som barn var kul. Byn är omringad av fyra stora romerska läger som ständigt försöker invadera den, men invånarna lyckas stå emot alla försök. Anledningen är att byns druid Miraculix har tagit fram en dryck som gör invånarna omänskligt starka vid inmundigande. Dessutom är en av våra två huvudpersoner, den reslige Obelix, permanent stark efter att ha ramlat i en gryta med den magiska drycken som barn.
https://www.anwest.se/gfx/asterix_2.jpg
Asterix och Obelix på resa runt i romarriket
I Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir så har romarna kidnappat en kvinna vid namn Avina. Hon har skapat och karvat den magiska jättestenen Crystal Menhir som romarna vill åt. Stenen är lyckligtvis i gallernas förvar, men dess krafter har spridits ut över världen. Allas våra hjältar Asterix och Obelix blir de självklara personerna att skicka ut och hämta krafterna och rädda Avina.
Spelet tar oss ut på en resa i olika delar av det romerska riket. Det finns totalt fem olika banor, alla med sina unika särdrag. Vi börjar i gröna och vackra Gallien och beger oss sedan till det vintriga och kylslagna Thule. Sista banan utspelas inte helt otippat i Rom, där vi slåss med horder av romerska soldater. För det är just det mycket av spelet går ut på, att vi ska slåss med olika varianter av romare. Spelet är en så kallad brawler där vi i ett isometriskt perspektiv tar oss runt på banorna.
Både Asterix och Obelix är med oavsett om man spelar själv eller i co-op. Spelar man själv så växlar man mellan karaktärerna vid behov, och spelar man två så styr man varsin karaktär. Banorna är lite kluriga emellanåt och man behöver inte sällan samarbeta. Den till växten mindre Asterix kan komma in i utrymmen som är onåbara för Obelix, och ibland kan man behöva vara på två olika ställen för att komma vidare. Dessa moment är både bu och bä. Ibland känns de logiska och kluriga, för att i nästa stund kännas krystade och mer av ett lotteri att man gör rätt. På en av banorna skulle vi gå in och ut ur olika dörrar i en viss sekvens, och det var nära på att mitt bristande tålamod lämnade våra hjältar där.
https://www.anwest.se/gfx/asterix_3.jpg
Effektiva specialattacker
När det kommer till striderna så är det också en blandning av bra och dåligt. Asterix och Obelix har varsin mätare för hälsa och energi. Energimätaren ökar när man slåss med romare och med den energin kan man sedan utföra en handfull specialattacker. Bland annat kunnat slå en kraftfull uppercut, som är nödvändig när man möter romare med sköld så att denna avlägsnas. Favoriten för mig var snurrattacken som klarar av att slå alla motståndare som står i närheten. Asterix bär också med sig ett par flaskor av Miraculix magiska dryck, och efter att ha druckit den så är man så gott som odödlig och superstark för en kort stund.
Obelix kan i sin tur använda den stora stenen Crystal Menhir som vapen. Och allt eftersom vi samlar på oss de olika magiska krafterna så kan Obelix nyttja stenen och krafterna även i strid. Exempelvis sätta fyr på de romerska legionärerna, eller frysa in dem i stora iskuber. Stenen används också i många av pusselelementen i spelet. Framför allt när man får den magnetiska färdigheten, då kan Obelix flytta på stora föremål med hjälp av denna. Och när vi pratar om Obelix och hans färdigheter får vi inte glömma bort hans lilla följeslagare Idefix, den lilla kaxiga och hjälpsamma hunden som alltid finns vid hans sida. Idefix kan hjälpa till mot motståndare eller hämta föremål som är utom räckhåll för Asterix och Obelix.
Varje bana innehåller också ett specifikt romarläger. Dessa läger är små minispel som man ska klara av på tid och med hög effektivitet. Ju högre poäng man får, ju mer pengar och ädlare valör på medaljen får man. Vi spelade bara igenom varje läger en gång och nådde som högst till en silvermedalj, så vi var faktiskt lite osäkra på vad vi skulle göra mer än att slå en herrans massa legionärer på truten så snabbt som möjligt. Momentet är dock en av relativt få anledningar till att fortsätta spela efter att ha klarat av storyn.
Två betyg ska bli ett
Nu kommer vi till den här recensionens svåraste del, att sätta ett betyg. Om jag utgår enkom från mina egna upplevelser av spelet så skulle jag ge det en stark tvåa. Det är mysigt med trevlig grafik och roliga karaktärer. Däremot fann jag det riktigt repetitivt och lite för simpelt. Fajterna hade vissa inslag av taktik, men det var mest bara att mata tryck på samma knapp. Den största nackdelen skulle jag dock säga är spelets kamera som är riktigt enerverande ibland. Vi hamnade ofta ur bild när det blev frenetiskt på skärmen, kameran hängde inte med och vi tappade bort oss.
Så långt är allt ok med betygsättandet. Problemet kom när Anton, 8, fick FZ:s betygskriterier upplästa för sig. Efter ett litet funderande så utbrast han ”fyra och en halv!”. Inte jätteförvånad över att han var mer positiv till spelet än mig eftersom han tjatade att få spela det så fort jag kom hem från jobbet, men snudd på mästerligt är alltså hans syn på detta Asterix-spel. Jag satt och funderade en stund och tänkte att ja, spelet är en tvåa för mig men co-op-upplevelsen med min son är faktiskt värt en trea. Och om Anton är så pass lyrisk så tycker jag att hans åsikt får företräde, därför får detta spel nedanstående rätt så höga gemensamma betyg av oss!
Vi spelade Asterix & Obelix XXL 3: The Crystal Menhir på PlayStation 5.
GörBra recension 👍🕹
"In To The Void "
Jag har en 4 årig grabb som är sugen på att börja spela tv-spel, problemet är att dualsense är för stor för hans händer.
Vet du/någon annan om det finns lämpliga små kontroller som lirar med ps5?
Kan denna vara något?
Konsolgubbe
Jag har en 4 årig grabb som är sugen på att börja spela tv-spel, problemet är att dualsense är för stor för hans händer.
Vet du/någon annan om det finns lämpliga små kontroller som lirar med ps5?
Mina femåriga och treåriga döttrar spelar med dual Sense. 3åringen är lite långsammare men löser allt. Blir mest sackboy och crash racing.
Så kanske bara ge det lite tid så löser han det?
Riktigt trevlig recension! Trevligt grepp och även om jag själv inte har barn så fann jag det givande.
