Att bli dumpad

Det här är alltså en tråd som handlar om hur man hanterar sorgen efter att ha blivit dumpad. Inte en tråd för att diskutera var män hittar sina fruar och hur många partners kvinnor "brukar ha".

Inlägg raderade. Håll er till ämnet och visa respekt.

Tyvärr, för det här är nog inte vad du vill höra just nu, så lär du kanske leva med de här tankarna och minnena i en bra del av ditt liv. Den fina saken är att du kommer att stärkas av det som hänt, tro det eller ej. Alla som spelar kärleksspelet vet att det är ett Ironman-mode. Inga quicksaves, inga reruns och om det går åt helsike så går man liksom bara komma igen och prova med en ny strategi.

Ditt liv är ditt, det finns ingen manual för hur du ska leva det men som så många andra har sagt innan: det blir bättre

Om du träffar någon ny i ett försök att dämpa sorgen lurar du både dig själv och den du träffar.

Ser att andra redan nämnt det men sanningen är att mest troligt går det aldrig över helt. Att förlora någon eller något, oavsett hur, kan ”skada” för livet.
Det blir garanterat bättre men kanske aldrig ”över”.

Det är så livet är, för dig och alla oss andra och du kan bara acceptera och leva med det.

Om det är till någon tröst så tänk på att nästan alla omkring dig har gått igenom liknande, och värre, någon eller några gånger.
Och nästan alla klarar sig igenom det.
Och du är ju inte sämre än alla andra

Har inte haft såna känslor efter att ha blivit dumpad men mådde skit efter jag dumpade mitt ex.
Hade länge ångest över att jag hade gjort mitt livs störta misstag och försökte bedöva ångesten med att festa hela tiden och träffa så många andra tjejer som möjligt.
I efterhand är det inget jag rekommenderar.
Idag hade jag rått mig själv att jobba på mig själv istället för att försöka undvika känslorna, för de fanns ju där så fort jag var ensam.

Prata med nån om du behöver det. Hitta andra grejer att lägga ditt fokus på. Träning, plugga, en hobby eller nåt sånt. Försök ta kontakt igen med de kompisar du tappade under förhållandet.
Jag mådde skit länge men det gick över. Hittade en ny tjej och är nu gift med henne.
Life goes on, pain fades. This too shall pass.

ta hand om dig

Självklart känns det så nu.
Alla är ju olika och någon här inne skrev att det aldrig går över, jag håller absolut inte med.
När JAG gjorde slut med mitt ex så mådde jag också skit för man vet inte efter ett tag om man ångrar sig, samma sak när jag blev dumpad, men då hade inte mycket till val att ändra något (vet inte om det är så för dig, men för mig gick det inte)
Du kommer tänka på det ett tag framöver och så fort du är ensam/känner dig övergiven (spelar nästan ingen roll om över vad) så kommer denna känslan bli 100gånger värre (för tillfället).
Efter ett tag så kommer du ge dig ut igen och kanske träffa någon ny, och detta måste inte vara en ny halva, kan vara vänner också, någon/något som ger dig syfte att göra saker, då kommer detta vara som en fis i rymden.

Du kommer klara dig bra, måste ge det lite tid.

Jag är kanske sämst på att vara trösterik i sånna här sammanhang, men jag har alltid tänkt att det är bättre för mig att vara ensam än att vara med någon som inte tycker att jag är awesome. Och om någon gör slut så har de ju missat poängen med att du är den du är. Och en sån person behöver du ändå inte i ditt liv ❤️ Kort sagt: Att någon gör slut säger mer om dem än om dig och även om det inte är någon tröst just nu så är det något att komma ihåg

Jag lider med dig. Hjärteskorg är smärtsamt och, tyvärr, många gånger långlivat.

Du har rätt i att du kommer att få leva med det, det är det enda sättet. Att glömma eller förtränga går ej. Med det sagt så menar jag inte att lidandet aldrig går över, för det gör det. Men för att så ska ske så måste acceptans finnas. Då kommer du att kunna hantera vad du än känner och lidandet upphör.

För att uppnå acceptans så måste man arbeta med sina tankar och känslor. Älta, tjata, prata. Bry dig inte om folk som tycker att du ältar/gnäller/beklagar dig, bara töm ut skiten. Det finns folk som lyssnar och som har tålamod, hitta och använd dem.

En dag är du trött på dig själv och ditt ältande och det är ett bra tecken. Nu är du nära acceptans.

Jag vet om att många hoppar vidare snabbt som blixten av rädsla för att vara ensamma, och det glädjer mig om det funkar vilket det säkert gör för många. Personligen så ser jag det endast som att man skjuter på problemet (att hantera sina känslor) och det är blott en tidsfråga innan man sitter där igen.

Kämpa på och vet med dig att du alltid kan skriva PM till mig, det spelar ingen roll hur ofta eller vilka tider. Skriv ner vad du känner och skicka. Jag kommer att svara så bra och så fort jag kan.

Det är ett helvete, gått igenom det två gånger och gjort ett litet ''recept'' till framtida mig ifall jag skulle behöva gå igenom det ytterligare någon gång.
Kan dela med mig av det.

Tänkte på det, det kommer låta som ett väldigt konstigt tips men ger det ändå bara för att för det hjälpte mig.

Men om du känner att du inte har någon att prata med (det är alltid bättre att prata med någon i verkligheten än på internet, man får ut känslorna på ett helt annat sätt) så brukar de flesta tjejer i överlag vara väldigt lätta att prata med om man bara vågar söka kontakten på ett bra sätt och inte verka för på som att man vill försöka ragga på dem. Inget ont om killar då jag själv är en, men vi kan fan vara sämst på att ventilera med öga mot öga.

Gick till den ekonomiansvarige på mitt jobb och chansade på att bjuda ut henne på lunch och testade att öppna upp mig på ett smidigt sätt, vi hade typ aldrig pratat innan, mest hej osv. men jag har alltid fått bilden av att hon verkade vara en vettig tjej.
Men glad är jag för det, mådde väldigt mycket bättre efter det då hon visste exakt vad hon skulle säga och vi fortsatte även ha kontakt efter det, så fick även en till kompis på köpet.

Jag är själv inget fan av psykologer för det känns bara konstigt att prata med dem och de kan inte vara så personliga direkt, så detta var det bästa valet för min del.

Du kan ju trösta dig med att du har åtminstone fått uppleva det fina innan dumpningen då.
Undertecknad har varken sett det ena eller det andra, och det är vad det är.
Finns ju ett välkänt talesätt om inte annat.
Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.

Vet inte om det fyller någon funktion men jag ser på sex i en relation som kryddan till en måltid. Det är klart att en sås eller en biff smakar bättre med salt och peppar, men utan så går det ju fortfarande att äta och man blir mätt och näringen är densamma.

Ja det är säkert tudelat! Ingen lek.
Nä man lever väl på hoppet, förhoppningsvis.

Glädjande!

Vi är med dig hela vägen.