Om ni skulle jämföra BG3 & RDR2
RDR2 var fantastiskt men BG3 var magiskt. Bättre PC-version, roligare gameplay och bättre story; BG3 är klar vinnare för min del.
Bättre story? Menar inledningen i BG3 som är som att börja titta på en fantasy-serie i säsong 3 avsnitt 7/10? Man fattar noll om vad som pågår eller varför någonting händer. Det är inte bra struktur för fem öre. Där har ju Rockstar överlägset bättre berättarteknik om man endast tittar på main story och bortser från åsiktsfrågan om man föredrar fantasy över western.
Klarade bara av ca 30h av RDR2 innan jag gav upp.
Det riktiga spelet börjar efter 300h
Klarade bara av ca 30h av RDR2 innan jag gav upp.
Klara endast halva din tid vilket räckte för spela färdigt spelet o gå vidare i livet.
Bättre story? Menar inledningen i BG3 som är som att börja titta på en fantasy-serie i säsong 3 avsnitt 7/10? Man fattar noll om vad som pågår eller varför någonting händer. Det är inte bra struktur för fem öre. Där har ju Rockstar överlägset bättre berättarteknik om man endast tittar på main story och bortser från åsiktsfrågan om man föredrar fantasy över western.
RDR2 är 44 timmar av att följa allt Dutch vill att man gör samtidigt som han skriker "Why don't you trust me, I have a plan". Man har noll lust att fortsätta storyn så fort man låst upp tillräckligt för att bara dra ut på äventyr i den öppna världen. BG3 följer den dramaturgiska modellen på ett effektivt sätt och var väldigt lätt att hänga med i, enda nackdelen var att sidospåret som introduceras i akt 1 och klaras av i akt 2 var mer intressant än huvudstoryn och "bara" varade i drygt 100 timmar.
Inte spelat Baldur's Gate 3 men försökte köra igenom RDR2 och om än jag inte är vanligtvis lättuttråkad så tröttnade jag relativt fort på det. Det är synd, RDR2 är kompetent men det kändes som en tråkig reality TV show och du gör vad karaktärer än väntade att göra i en show - och jag kan definitivt lägga min tid på andra spel som är mer engagerade.
PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch
Intressant att så pass många fäster sig vid storyn i RDR2. Visst, det är ju main storyn som är spelet på sätt och vis, men för min del var det så mycket mer.
Av hela speltiden i RDR2 så spenderade jag bara en mindre del av tiden i main story, och jag spelade klart den till slut förstås, men resten av tiden red jag bara omkring och tog in spelvärlden och gjorde vad som föll mig in. Helt fantastisk spelupplevelse i vilda västern.
Rdr2 är sjukt bra. Det spelet ger en verklighetsflykt till en annan tidsålder, där jag kan filosofera, bara vara, uppleva äventyr och sjukt häftiga miljöer. Det ger mig ny energi och en paus i vardagen som är att gå till jobbet, ta hand om barnen, sjukdomar och springa i mataffärer var och varannan dag.
Spelet är så mycket mer för mig än det dom flesta fortfarande upprepar envist om: Sega rörelser, uppdrag som är linjära och allt det är. Ni ska inte haka upp er på en sak, utan zooma ut och se en helhet.
Ur den synvinkeln så är rdr2 trots allt helt unikt och genomarbetat och vem gillar inte vilda Western? Det gäller ju sedan barnsben och att få serverat detta mästerverk på temat är som att vinna på lotto.
Skulle jag ligga sjukskriven 6mån och bara få ha ett spel, då är det helt klart rdr2 tillsammans med mitt series x som har första tjing.
Tycker inte man ska låsa några dörrar alls, båda spelen är fantastiska på sina sätt. Så får det gärna vara för min del.
Intressant att så pass många fäster sig vid storyn i RDR2. Visst, det är ju main storyn som är spelet på sätt och vis, men för min del var det så mycket mer.
Av hela speltiden i RDR2 så spenderade jag bara en mindre del av tiden i main story, och jag spelade klart den till slut förstås, men resten av tiden red jag bara omkring och tog in spelvärlden och gjorde vad som föll mig in. Helt fantastisk spelupplevelse i vilda västern.
Förstår inte heller, huvudstoryn i rdr2 är en tråkig och förutsägbar historia helt utan innovation, om än mästerligt berättad. Men resten av spelet är ett mästerverk och ett rent nöje att uppleva!
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Jag tillhör den minoritet som aldrig fastnade för RDR2, så min röst faller på BG3. Det tyckte jag riktigt bra om, bortsett från DnD-reglerna som jag avskyr.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Intressant att så pass många fäster sig vid storyn i RDR2. Visst, det är ju main storyn som är spelet på sätt och vis, men för min del var det så mycket mer.
Av hela speltiden i RDR2 så spenderade jag bara en mindre del av tiden i main story, och jag spelade klart den till slut förstås, men resten av tiden red jag bara omkring och tog in spelvärlden och gjorde vad som föll mig in. Helt fantastisk spelupplevelse i vilda västern.
Vad gjorde man då man bara red omkring.
Stötte på nån random encounter.
Jaga, fiska och sen bara mörda
RDR2 är en fantastisk värld med en berättelse som på riktigt tar nytta av spelmediet, men som tyngs ned av föråldrad uppdragsstruktur som gör sitt bästa för att ta död på kreativiteten. Sedan är det alldeles för långt och har för många tradiga vågor av fiender. Ett spel som jag alltid haft svårt att förstå varför alla hyllar så. Det är bra men känns som att Rockstar kommit undan med sin formula något spel för länge.
Solklar seger för BG3.
Vad gjorde man då man bara red omkring.
Stötte på nån random encounter.
Jaga, fiska och sen bara mörda
Jag red omkring och utforskade stor del av tiden. Finns hur mycket som helst att upptäcka — massor av smådetaljer som är lätt att missa ifall man har bråttom.
Sedan är det själva känslan att vara mitt i vilda västern. Till exempel rida till Rhodes i Lemoyne. Oavsett varifrån man börjar så finns det mycket att se på vägen, sedan kliver man av hästen i Rhodes och går genom den lilla västernbyn, samtidigt som man kan passa på och ta en närmare titt på all detaljrikedom i hus och butiker.
Sedan kan man gå till det lilla hotellet, ta en öl i baren och sätta sig ned och spela kort med gänget som brukar sitta där, och insupa atmosfären.
Det är bara ett exempel och det finns många, många fler. Den typen av spelande tycker jag är guld när spelvärlden är så oerhört välgjord.
Jag red omkring och utforskade stor del av tiden. Finns hur mycket som helst att upptäcka — massor av smådetaljer som är lätt att missa ifall man har bråttom.
Sedan är det själva känslan att vara mitt i vilda västern. Till exempel rida till Rhodes i Lemoyne. Oavsett varifrån man börjar så finns det mycket att se på vägen, sedan kliver man av hästen i Rhodes och går genom den lilla västernbyn, samtidigt som man kan passa på och ta en närmare titt på all detaljrikedom i hus och butiker.
Sedan kan man gå till det lilla hotellet, ta en öl i baren och sätta sig ned och spela kort med gänget som brukar sitta där, och insupa atmosfären.
Det är bara ett exempel och det finns många, många fler. Den typen av spelande tycker jag är guld när spelvärlden är så oerhört välgjord.
Det tråkiga tyckte jag var att många ställen var stängda och låsta när man red runt och utforskade. Det är de ställen som hör till storyn och som blev "upplåsta" först när man nådde dit i storyn. Jag bröt från storyn ganska tidigt i spelet och red runt över hela kartan långt innan storyn krävde det, så jag träffade på många sådana platser där det märktes att det skulle vara något fast just då var det "dött".
Så för mig kändes spelvärlden inte så öppen och fri som den kunde ha gjort om inte allt varit så linjärt i hur platser behövde låsas upp.
Sedan håller jag med tidigare inlägg om att de strikta kraven i uppdragen på att exakt följa de uppsatta punkterna gjorde att det just i uppdragen nästan inte fanns någon frihet alls. Fick man uppmaningen "göm dig bakom en sten" så måste man gömma sig bakom exakt rätt sten. Satte man sig bakom en likadan sten två meter bredvid så pausade hela spelet tills man flyttat sig till rätt sten.
Spelet hade en väldigt snygg och bra känsla. Det bästa var ju att lite sakta rida över något bergs-krön vid solnedgång och bara insupa miljön. Men friheten i världen och spelet hade kunnat vara bättre i min åsikt.
Jag red omkring och utforskade stor del av tiden. Finns hur mycket som helst att upptäcka — massor av smådetaljer som är lätt att missa ifall man har bråttom.
Sedan är det själva känslan att vara mitt i vilda västern. Till exempel rida till Rhodes i Lemoyne. Oavsett varifrån man börjar så finns det mycket att se på vägen, sedan kliver man av hästen i Rhodes och går genom den lilla västernbyn, samtidigt som man kan passa på och ta en närmare titt på all detaljrikedom i hus och butiker.
Sedan kan man gå till det lilla hotellet, ta en öl i baren och sätta sig ned och spela kort med gänget som brukar sitta där, och insupa atmosfären.
Det är bara ett exempel och det finns många, många fler. Den typen av spelande tycker jag är guld när spelvärlden är så oerhört välgjord.
Ok, jo jag förstår. Har också "rollspelat" på det sättet både i gta spelen och red dead. Men tycker ofta rockstar det faller om man hamnar utan för spelets ramar och regler.
Det här med råna banker tex gick ju bara om det tillhörde storyn. Man var tvungen att installera en mod så kunde man göra sånt även när man "free roama".
Har ofta kunnat se förbi bristerna det men till slut blev det nog även i red dead 2.
BG3, storyn och sidouppdragen i kombination med röstskådespeleriet är i absolut toppklass. Sedan tycker jag det är maxpoäng hur de format karaktärerna och miljöerna.
Detta år ett spel jag lätt kommer att komma ihåg så länge jag lever, eller tills jag blir svårt dement.
Rdr2 ligger mig också varmt om hjärtat, men jag ser det mer som ett mer "vuxet" Gta, fast i vilda västern, där man värdesätter en mer djupare story än i Gta.
Båda spelen får fem plus av mig, men Baldurs Gate 3 är i det närmsta fulländat, jag la mina 4 veckors semester på det, och jag ångrar det inte.
