Jusant

Nu är ju det här spelet så otroligt gulligt och mjukt att det nästan känns orimligt att gapa efter mer. Det känns som att utvecklaren har gnetat fram precis det spel som man velat, varken mer eller mindre. Det är ett spel, lite i samma anda som bussimulatorer, liksom. Här är inte meningen att man ska spela för the thrill.

Men ändå. När man gör ett spel som handlar om en enda sak - att klättra upp för en sju mil hög kloss - så behöver jag att det känns lite. Spelade ett par, tre kapitel utan att någonsin konfronteras av någon svindel eller ens känsla av höjd. Jag vet att jag inte kan ramla ner, vilket fråntar spelet all form av nerv. Det blir lika rafflande som patiens, typ. Som sagt, det känns inte som att man någonsin varit ute efter att göra ett spänningsfyllt spel, men klättring uppåt genom halva atmosfären skulle vara förenat med ständig, akut livsfara. Det är per automatik spännande för mig. Jag känner mig lite berövad på vad som för mig är spelets främsta lockelse.

Spelet är vad det är - mysigt, fint och puttrigt. Jag är bara inte riktigt överens med själva idén bakom det.

Väl skriven recension. Tycker du sammanfattar spelet väldigt väl! Jag klarade ut det igår på ungefär 6 timmar och tog mig då tid att kolla upp de olika grottorna och hitta staplade stenar.
Ett skönt spel med väldigt härlig grafisk stil men precis som du så hoppades även jag på lite mer, tyvärr. Absolut värt en genomspelning dock!

Fin recension, Fredrik! Jag spelade i fyra akter tills jag tröttnade. Kändes som man gjorde samma sak om och om igen. Mysigt, atmosfäriskt och relativt sköna kontroller - men hade också behövt något ytterligare för att krydda till det.

Väl rutet. Fina tankar. IRL har jag ju svindel (ännu värre när jag var liten) men i Jusant har jag inga som helst problem med höjden. Jag vet inte om man måste kunna dö för att man ska känna "the kick". Men ja, illusionen av livsfara finns inte ens där. Det puttrar på. Samtidigt, som du säger, är det kanske inte tanken med spelet. Är inte heller riktigt överens med detta.

Tack! Ja, man saknar det där lilla extra som får det att lyfta. Grunderna finns definitivt där. Vill citera från Tjuren Ferdinand: "Snälla du, stånga mig, sparka mig. Gör nånting, Hoppa på mig!!"

Bara kört ett par kapitel och älskar den visuella stilen. Men kan nog stämma in i vad övriga säger. Perfekt för game pass ändå och gissningsvis ett spel jag hade missat annars.

Redan kört 1 timme.

Det är så lugnt, stillsamt och intressant.

Känns som fin eskapism. Spelar lite Shadow of the colossus nu men det är lite för gloomy. Blir möjligen ett köp.

Då är detta en bra motvikt. (Also: blev sugen på Shadow of Colossus)

Det blev ett köp igår, och hann testa tio minuter imorse. Jag är ju kass på kontroller så det här kommer att ta mig lite tid. Jag damp i väggarna rätt rejält när jag skulle börja spela Spider-Man för en massa år sen och nu tillbringar jag pinsamt lång tid hängande i ett snöre.

Så jag kan inte skylla på spelet.

jusant, tu n´es pas le problem, cést moi.