Den är allt annat än självförklarande när jag packar upp den. För första gången med ett Nintendo-tillbehör blir jag tvungen att ta fram instruktionsboken och det chockar mig mer än jag tror. Ett par minuter senare är en wiimote och en nunchuk monterade i plastskalet och resultatet ser ut som en korsning mellan en Star Trek-phaser, en k-pist och en snöboll.

Den känns bra, den Wii Zapper jag håller i handen, men den är lite baktung. Tyngdpunkten ligger bakom det främre handtaget, vilket för mig kändes mest naturligt att hålla i vänsterhanden (jag är högerhänt). Samtidigt är Wii Zappern så kort att högerhanden inte gör mycket nytta för att stabilisera åbäket. Siktet far runt på skärmen som en glöggberusad höna i protest mot frånvaron av mjuka rörelser.

Get a grip

- När du väl greppat får du hålla i dig

På undersidans främre del sitter en avtryckarknapp, en förlängning av wiimotens B-knapp. Det är också den enda knapp som Wii Zappern är utrustad med. Vill du komma åt A-knappen får du släppa pistolgreppet med handen och trycka på "gevärets" ovansida, något som inte låter sig göras utan att tappa både sikte och koncentration.

Traditionsenligt följer det med ett spel till Wii Zappern, som denna gång bär namnet Link’s Crossbow Training. Som väntat handlar det om en demonstration mer än en ett komplett spel, men Nintendos lekaktiga charm lyser likväl igenom. Tiotalet utmaningar med varierande svårighetsgrad står mellan dig och en hög med medaljer, varje utmaning uppdelad i tre delspel.

Bra målskytteövning

- Men bättre om det hade fungerat

Miljöerna är till viss del återvunna från Zelda: Twilight Princess, där staden Ordon är en av dem. Du står mestadels still medan mål av olika slag rör sig över skärmen och på det hela taget är det roligt. Ibland får du röra dig själv.

Riktigt bra hade det förstås varit om det hade känts som att det fungerade också. Låt mig förklara. Med wiimoten känns det som att du pekar på skärmen och (åtminstone ungefär) som att pekaren är där du pekar med kontrollen. Med zappern känns det inte lika bra. Eftersom jag ställer in mig på att precisionssikta, med tanke på att jag håller kontrollen som ett gevär, blir jag förvånad när pekaren inte är i linje med "pipan". Trots att jag kalibrerat sensor-enheten till mitt Wii blir det fortfarande inte rätt.

Med andra ord känns den självklara Duck Hunt-klonen inte längre lika lämpad till Wii som jag trodde. Med ett pris på ungefär 300 kronor är det en kul leksak som råkar vara kompatibel med tre spel (Resident Evil: Umbrella Chronicles, Ghost Squad och Medal of Honor: Heroes 2). Men mer än leksak blir det aldrig när frustrationen över styrningen gång på gång gör sig påmind.