Uncharted 1: Drake’s Fortune
När dessa rader skrivs har Nathan Drake's första äventyr hunnit bli ett gammalt spel.
Originalet släpptes redan 2007 och det är således en smått bångstyrig fjortis som nytillkomna spelare har till uppdrag att försöka tygla. Remastern som jag baserar mitt omdöme på kom förvisso 2015, men det går inte att bortse från att detta i grunden är ett daterat spel, vilket också öppnar upp för ett par intressanta frågor.
Hur bedömer man egentligen ett spel som redan har hunnit fylla tonåring?
Hur kritisk kan man tillåta sig själv att vara mot förlegad spelmekanik och skavanker?
Finns det ens någon poäng med att ta sig an att skriva en sådan recension?
Enligt min mening finns det absolut ett värde i att besöka Uncharted-världen för första gången 2021. Efter de senaste årens framgångar för Sonys exklusiva speltitlar och släppet av PS5 har intresset för ”gamla” franchisetitlar från Playstation fått lite av en renässans.
Med historiens facit i hand
...vet vi att Uncharted: Drake´s Fortune påbörjade en av Sonys mest framgångsrika spelserier och samtidigt utgjorde en av grundbultarna i utvecklaren Naughty Dogs smått osannolika framgångssaga under 2000-talet.
Vad man än anser om spelet idag så hade vi sannolikt aldrig sett skymten av The Last of Us utan den pengakista som kom i kölvattnet av Uncharted-franchisen. Bara för den sakens skull är jag villig att förlåta en hel del.
Men nog om det - låt oss gemensamt stifta bekantskap med Nathan Drake!
En inledning som lägger an tonen för hela spelserien
Spelet tar sin början någonstans mitt ute på öppet och okänt hav där vår protagonist tillika skattjägare Nathan Drake precis har vinschat upp en flera hundra år gammal sarkofag från havets botten.
Sarkofagen visar sig tillhöra Nathans förmodade förfader Sir Francis Drake, som ryktas ha efterlämnat sig en stor piratskatt. Med sig ombord har Nate en kvinnlig journalist vid namn Elena Fisher. Hon hoppas i sin tur få med sig årets scoop hem till sin redaktion.
Vad som sker härnäst är att vi snabbt kastas in i spelets första eldstrid. Från ingenstans dyker flera motorbåtar upp och samtliga är fulla med beväpnade, argsinta män. Snart strömmar våra skjutglada fiender till från alla håll och kanter och börjar hoppa ombord på vår egen båt samtidigt som skattjaktsduon fäller dem som tennsoldater med sina puffror.
Men ack, vad är väl en båt på havet?
Ett raketgevär senare har vi raskt fått ett svar på den frågan: inte mycket alls, faktiskt.
Lyckligtvis äntrar spelets tredje ”good guy” - Victor Sullivan - scenen i sitt propellerplan och räddar därmed både dagen, Nate och Elena. Victor ser för övrigt ut att precis ha lämnat sitt jobb som stand-in för Hannibal Smith i A-Team men glömt fimpa den feta cigarren på vägen.
Sedan fortsätter det i samma stil, mer eller mindre utan paus, från start till mål.
Flygplanet kraschar, naturligtvis, varpå en jeep blir det nya fordonet efter ett tag. Som också kraschas, naturligtvis. Turligt nog visar det sig finnas prima vattenscooters ute i ingenstans också och den är faktiskt det enda fordonet i hela spelet som Nate inte har sönder. Gött mos!
Pang-pang med bergsklättring och djungelpusslande
Uncharted: Drakes Fortune består till lika stora delar av att skjuta ihjäl alla fiender du kommer i närheten av samtidigt som du klänger i alla lianer, klättrar upp för alla pelare och klamrar dig fast vid varje bergsvägg över en djup ravin närhelst sådana tillfällen erbjuds.
Om du sedan känner för att ta en momentär paus från dingladet över stup och massmordet av mordlystna banditer i djungeln så löser du pussel. Vanligtvis arkeologiska pussel som skulle fått både Indiana Jones och Lara Croft att fnissa förnöjt. Men pusslen är inte knepigare än att du raskt löser dem utan att behöva tjuvkika på CheatTube.
Uncharted är som Indiana Jones på speed, 5 minuter innan sista rundan före stängning.
Tänk dig följande följande grundrecept:
Börja med 1 stor portion Indiana Jones
Byt ut Harry Ford mot killen från valfri tonårsserie om varulvar eller vampyrer
Behåll skäggstubben och lär honom klättra som Lara Croft
Skola sedan in honom i den autentiska sydstatssynen på kvinnor
Addera en touch av stålmannens läkekött
Avsluta med att lära honom skjuta som James Bond
Blanda och skaka varsamt i 30 sekunder
Resultatet är Nathan Drake, i egen hög person.
Sådan är han och sådan förblir han genom hela den remastrade Uncharted-trilogin.
Kameravinklarna är också där för att hjälpa honom på traven i hans outtröttliga jakt på nästa kvinnligt vaggande bakdel. Av oklar anledning händer det oftare än man annars skulle kunna tro att han får span ute på sina äventyr. Säga vad man vill om Nathan Drake, men han är en en Booty Man. Om den saken råder det inga som helst tvivel.
Uncharted + QTE = sant
Quick Time Events är ett gissel som har förpestat spelbranschen sedan tidigt 2000-tal. Men den som känner till Naughty Dog och har spelat någon av deras andra titlar vet att de gillar att strössla friskt med QTE. Drake’s Fortune är på inga sätt och vis ett undantag.
Samtidigt kan jag ha visst överseende med att spelet härstammar från en tid då QTE fortfarande var det nya svarta. Men det bör ändå utfärdas en varning till nytillkomna potentiella spelare eftersom alla inte uppskattar detta djävulens påfund.
Det bisarra i Drake’s Fortune är att man har valt att göra QTE viktigare för slutstriderna än vad de är i spelets övriga strider. Med andra ord är det en betydligt större utmaning att peppra ihjäl ytterligare en hord av högst ordinära fiender i någon av spelets alla checkpoint-bataljer än vad det är att klara av ”bossarna” i spelet. Det mönstret blir ännu mer tydligt på den högsta svårighetsgraden.
Story och spelglädje
Handlingen är som vi redan har varit inne på ganska… banal.
Det finns två läger när det kommer till Uncharted: de som undrar varför de inte stängde av direkt (ja, vi tittar på dig @keffkebab) och de som lyckats hitta en charm i spelets framtoning. Om jag skall våga mig på en jämförelse är Uncharted för spelbranschen vad Sylvester Stallone’s filmer är för Hollywood. Du vet vad du får och det du får är ganska dåligt, ärligt talat. Men beroende på dina preferenser kan det finnas ett underhållningsvärde i det också.
Jag som inte visste vad jag hade att förvänta mig av spelen fick trots allt en ganska behaglig resa. Jag hade inga förhoppningar alls men var samtidigt nyfiken på spelserien som lyckades bli en så pass stor succé trots att ingen jag känner hade spelat den. Det är nästan så att jag tog mig an spelen mer som ett dokumentärt projekt snarare än att jag spelade ett spel, likt vilket annat som helst.
Har man den inställningen blir det givetvis också en annorlunda upplevelse. Min ärliga åsikt är att spelet är kasst, men som populärkulturhistoriskt fenomen går det helt klart att genomleva. Spelgudarna skall veta att jag har spelat många dåliga spel som ingen ens minns namnet på idag. Nu slipper jag missa andras referenser och vet vad det hela handlar om. Spelet är dessutom kort och du tar dig enkelt igenom det på tiden motsvarande ett normalt arbetspass.
Men visst är det bisarrt att Uncharted: Drake’s Fortune och The Last of Us (originalet) kom från samma utvecklare med bara en konsolgeneration mellan sig. Det är sådana enorma skillnader i allt från story, djup, röstskådespel, mocap och regi. Uncharted är som en film från 1980-talet, på gott och ont. Men den förde någonting oändligt mycket bättre med sig. Tack och bock för det, Nate.
Det är ju utan tvekan det svagaste i serien men det var nog ett viktigt spel för Naughty dog lärde sig vad som fungerade och inte
fungerade. Lyftet till det andra spelet i serien är ju helt enormt och jag anser nog att man ser potentialen redan i det här spelet.
Jag tror nog att jag skulle sätta ett godkänt betyg om än ett svagt sådan. 3 av 5 här på FZ med andra ord.
Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Jag minns när detta kom ut, folk omkring mig snackade sig varma (och fortfarande gör?!) om detta och dessa spel, men jag såg klart i dimman, det är en hög av risig, tveksam design som påtvingar en spelare massa skitiga quick time events.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Jag kan nog ändå hålla med, jag föredrar nog ettan före tvåan alla dagar i veckan. Även om jag nog aldrig spelar om något utav dem.
Eller hur? Kanske är det för att jag spelade genom trilogin i tät följd under ett par veckor i våras. Så efter ettan var man så mätt på konceptet att tvåan och trean blev för mycket av samma kaka.
Det är ju utan tvekan det svagaste i serien men det var nog ett viktigt spel för Naughty dog lärde sig vad som fungerade och inte
fungerade. Lyftet till det andra spelet i serien är ju helt enormt och jag anser nog att man ser potentialen redan i det här spelet.
Jag tror nog att jag skulle sätta ett godkänt betyg om än ett svagt sådan. 3 av 5 här på FZ med andra ord.
Jag övervägde att ge ett godkänt betyg, men i slutändan kändes en tvåa betydligt mer rättvisande för nya spelare som tar sig an spelet för första gången. Då tycker jag inte att det riktigt når upp till en trea. Sedan kan man naturligtvis diskutera om det är rättvist att bedöma ett 14 år gammalt spel enligt dagens premisser. Min inställning är att tiden är den avgörande faktorn och en resurs som är värd lika mycket oavsett vad vi väljer att göra med den.
Rent tekniskt innehåller ju både tvåan och trean flera förbättringar jämfört med originalet. Men det mesta av allt som skavde i Drake's Fortune fanns kvar i de andra spelen också. Dock hade jag trots allt ganska roligt när jag jagade 100% och platinum i de här tre spelen, så underhållningsvärdet finns ju där om man bara har rätt sorts glasögon på sig.
Sammantaget tycker jag gott man kan pröva spelen om man är nyfiken på serien och kan komma över trilogin gratis eller till en spottstyver. Själv betalade jag 99:- förra hösten och det kämns i efterhand som en ganska okej prislapp. Fyran får man ju gratis om har PS5 och PS+ men den har jag hållit mig undan.
Minns att jag tyckte mycket illa om spelet.
Det var på tok för mycket tredjepersonsskjutande och nästan inget skattjagande eller story att tala om.
Typ du springer fram till ett område och några sekunder senare börjar det spawna fiender. Detta repeteras flera gånger på samma områden. I slutet var man duktigt trött på enformigheten och att skjuta 30 klonade fiender på varje 50meter man tog sig fram.
Att det gått många år sedan det släpptes ursäktar inte att spelet är super enformigt eller har dålig handling. Det finns massor med spel som trots hög ålder fortfarande är bra på många sätt. Att spelet har många brister har mera att göra med att utvecklaren var "ung" och antagligen försökte uppfinna hjulet på nytt snarare än att det är ett gammalt spel.
Spelade igenom 1-3 på psnow förut och herregud vilka tråkiga spel alltså
Men du orkade ändå genom alla tre? =D
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Fortfarande ett av mina uncharted favisar. Tycker storyn var perfekt för vilken typ av spel det var. Var verkligen Indiana Jones känsla över det till skillnad från berättelserna som kom senare när man skulle spela Nathan Drake some liten gosse o all smörja haha.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Men du orkade ändå genom alla tre? =D
Aah blev utbränd och sjukskriven i 5 månader
Aah blev utbränd och sjukskriven i 5 månader
Jag känner med dig även om jag inte känner dig. Hoppas du fick den vård du förtjänade och är tillbaka som en fullvärdig medlem av gamersamhället igen.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Stora grejen med Uncharted 1 när det kom var grafiken. Den var snygg på den tiden. Spelmekaniken eller handlingen däremot tyckte jag inte var något speciellt. Jag hade fortfarande kul med spelet när det kom dock. Mest troligt för att det var det närmsta jag kommit Indiana Jones i spelform. Sedan hade spelet flera skavanker/brister som jag inte gillade exempelvis quick-time.
Om betyget 5 av 10 är godkänt så hade jag gett Uncharted en sjua då. Bättre än godkänt och det var ett stabilt spel men samtidigt inget toppspel. Utan det var grafiken på den tiden som fick det att sticka ut samt generellt höga produktionsvärden för ett spel på den tiden (2007).
Spelar man igenom spelet först nu så kan jag förstå att man sätter ett lägre betyg. Då Uncharted levde så mycket på sin grafik som givetvis har åldrats kraftigt.
Körde ettan för första gången förra året. Helt ok spel men störde mig på att man var tvungen vara en sån massmördare i slutändan.
När kan vi få ett spel med Indiana Jones-liknande tema där man blir jagad av onda nazister eller liknande, och kan välja mellan att mörda alla eller klara hela spelet utan att döda någon?
Eller få ta sig förbi fiender genom att använda omgivningen som vapen?
Vadsomhelst förutom Brutal Drake och Killer Croft typ
Jag tycker PS3-trilogin är rätt kul som action-matiné-äventyr. De är ju väldigt mycket roligare än Last of us, så jag håller med om att det är märkligt att tänka sig att de kommer från samma studio.
Det är väl härligt att vi kan tycka olika?
Själv håller jag TLoU som det bästa spelet i sin PS-generation. Har inte spelat tvåan ännu. Många verkar ha bytt fot efter tvåan och omvärderat vad de tidigare ansåg om originalet. Sedan är det ju inte mycket "spel" utan snarare en interaktiv film, lite som TellTale's The Walking Dead eller Heavy Rain. På det sättet kan jag förstå dina invändningar.
va elak du är, tycker det första var det bästa faktiskt, märkligt du gick så hårt mot spelet när det blev en rätt stor succe ändå.
Tycker nog också att ettan var det bästa. På en 10-gradig skala hade det kanske fått en svag femma. Det känns ändå som att djungeln passar Uncharted betydligt bättre än Tibetanska isberg (tvåan) och ödslig öken (trean).
Det väl rätt skoj när det kom då man fortfarande inte var helt mätt på spelmekaniken. Speciellt om man som jag gillar Indy filmerna (senaste exkluderad såklart.) Skulle aldrig palla igen dock, för repetitiv spelmekanik. Det funkade förr men nu förväntar man sig mer.
Jag tillhör ju dem som älskade LucasArts Indiana Jones-spel. Är det inte ett Indy-spel på gång? Eller var det kanske en ny film?
Stora grejen med Uncharted 1 när det kom var grafiken. Den var snygg på den tiden. Spelmekaniken eller handlingen däremot tyckte jag inte var något speciellt. Jag hade fortfarande kul med spelet när det kom dock. Mest troligt för att det var det närmsta jag kommit Indiana Jones i spelform. Sedan hade spelet flera skavanker/brister som jag inte gillade exempelvis quick-time.
Om betyget 5 av 10 är godkänt så hade jag gett Uncharted en sjua då. Bättre än godkänt och det var ett stabilt spel men samtidigt inget toppspel. Utan det var grafiken på den tiden som fick det att sticka ut samt generellt höga produktionsvärden för ett spel på den tiden (2007).
Spelar man igenom spelet först nu så kan jag förstå att man sätter ett lägre betyg. Då Uncharted levde så mycket på sin grafik som givetvis har åldrats kraftigt.
Om vi skulle tillämpa den skalan hade jag gett spelet 5(-). Det har ett visst underhållningsvärde och tar dig raskt och linjärt genom "storyn". Det kändes på sätt och vis som ett konceptspel: "titta här vad vi kan göra, men som vi inte gjorde!"
Körde ettan för första gången förra året. Helt ok spel men störde mig på att man var tvungen vara en sån massmördare i slutändan.
När kan vi få ett spel med Indiana Jones-liknande tema där man blir jagad av onda nazister eller liknande, och kan välja mellan att mörda alla eller klara hela spelet utan att döda någon?
Eller få ta sig förbi fiender genom att använda omgivningen som vapen?
Vadsomhelst förutom Brutal Drake och Killer Croft typ
Instämmer till fullo!
Vilket Uncharted är det där alla fiender ser ut som Björn Söder?
Det är nog tvåan. Fullt av militära goons fram till slutet då de får konkurrens av nazistiska rymdtroll.
I ettan är det pirater som senare ersätts av reinkarnerade nazist-zombies med rabies.
Trean fjantar du runt som young-drake i början, tar en sväng om en fransk slottsruin innan man hamnar på Titanic. Sista tredjedelen är mest öknen (bokstavligt talat).
Populärkulturhistoriskt fenomen är väldigt ett användbart ord! Tack!
Det var så lite! 😎
Uncharted lägger grunden till vad som komma skall, men är också en sjukt daterad upplevelse idag. Jag spelade spelen back to back som remastrade och redan i tvåan ser man att de lyssnat på kritiken och gjort en betydligt tightare upplevelse.
Många verkar ha fastnat för tvåan. Jag vet inte, de flyter ihop för mig. Blev nog mätt efter ettan vilket påverkar intrycket negativt i både tvåan och trean.
Smaken är som baken för resenten ovan. Ett betyg på 2 är ett större skämt och rulla endast ner för se betyget som i vanlig ordning. Själv ger jag spelet 5/5 för att det var ett ny skapande ett exotiskt äventyr som på den tiden inte fanns. Ett av de bästa spelen på ps3 helt klart
Många verkar ha fastnat för tvåan. Jag vet inte, de flyter ihop för mig. Blev nog mätt efter ettan vilket påverkar intrycket negativt i både tvåan och trean.
Ja spelen är ju egentligen väldigt lika, de har bara finjusterat massa saker i tvåan och fortsätter justera för varje del, både vad gällande berättande och spelmekanik. Ta till exempel momentet i 1an när du ska åka vattenskoter upp för en flod medan 100 soldater skjuter på dig med raketgevär. Sådana banor finns inte senare i spelserien...av en anledning.
"Writer and Fighter"
Som helhet är nog alla bra, men visst, 1 & 2 tex var bra på sin tid men nu.... vissa spelmekaniker är bara för gammaldags jobbiga, tex att kast rep till precis rätt pixel vid rätt tidpunkt...
3:an gillar jag dock verkligen och även 4an, trots alla fel man kan hitta om man verkligen vill vara petigt.
Väldigt bra skrivet och finurliga skämt!
Skaffade ett beggat Uncharted till min nyköpta PS3 2008... och avskydde varenda sekund.
Borde ha fattat att det inte var nåt för mig då jag verkligen hatar Indiana Jones filmerna och kände direkt att Uncharted rörde upp samma kräkreflexer.
Det absolut sämsta med spelet är hur de gjorde platformandet så ofattbart fördummat.
Älskade utmaningen med att klättra på kolosser i Shadow of the Colossus men när man senare körde Uncharted så kändes det knappt att man gjorde nåt själv, samma sak med Assassins Creed, allt går ju på automatik och du behöver inte bry dig om stamina eller om att klättra rätt väg osv... Riktigt besviken även fast jag inte betalade speciellt mycket.
Sneglade aldrig på den serien igen efter det nedköpet.
Tyckte ärligt talat att det inte var speciellt snyggt som vissa ville påstå.
Väldigt bra skrivet och finurliga skämt!
Skaffade ett beggat Uncharted till min nyköpta PS3 2008... och avskydde varenda sekund.
Borde ha fattat att det inte var nåt för mig då jag verkligen hatar Indiana Jones filmerna och kände direkt att Uncharted rörde upp samma kräkreflexer.
Ja spelet är ju ett matiné-äventyr, det är ett Indiana Jones med en annan karaktär. Det som jag kan tycka är lite tragiskt i sig är att spelen hyllas för sitt berättande. Nu säger jag inte att det är något fel i berättandet som just ett matiné-äventyr, mer att det hålls så högt på listan över bra berättande i spel. Det tycker jag betyder att vi inte kommit speciellt långt med just berättandet inom spelmediet.
Inom film skulle väl ingen direkt hylla Indiana Jones-filmerna för att ha fantastiskt berättande. Sen att de är underhållande filmer, det är en annan sak. Men berättandet är ju bara från punkt A till punkt B, svart och vitt utan gråzoner. Vilket är samma i Uncharted-serien. Nu har ju film funnits längre än spel så det kanske är lite orättvist att jämföra på så vis.
"Writer and Fighter"