Tyskland är delat i tu. I den östra delen styr Sovjet och i den västra är det Nato som håller i trådarna. Läget mellan de två parterna är minst sagt spänt, med Sovjet som vill ha mer makt och Nato som å sin sida vill hålla de sovjetiska styrkorna på andra sidan muren.

Hoppet från andra världskriget till ett kallt krig som utspelar sig några år senare kan kännas knappt, men faktum är att detta är precis vad serien behöver. Tekniken har hunnit utvecklas såpass mycket att man direkt märker skillnaden mot de tidigare delarna. Detta i kombination med nya intriger och politiskt maktspel tillför spelet en fräsch känsla.

Smyga bör man, annars dör man

- Helst nattetid, då syns man mindre

Du som spelat de tidigare delarna i serien kommer att känna dig hemma direkt. Mycket känns igen, upplägget är nästintill identiskt med fokus på strategiska strider i stället för på basbyggande (som helt saknas). I början av varje uppdrag får du möjlighet att köpa in trupper och enheter till den kommande omgången med pengar du tjänat in på föregående uppdrag. Utöver inköp av enheter kan du här även modifiera dem, både praktiskt och estetiskt. Du kan utrusta din pansarvagn med en eldkastare och klä dina soldater utifrån ett stort utval av uniformer.

Skulle din armé minska dramatiskt under uppdragets gång kan du få en chans att utöka dina trupper genom att ta över strategiskt viktiga ställen på kartan. En helikopterplats ger dig möjlighet att flyga in förstärkningar, en barack ger dig tillgång till fordon och radiostationer ger dig möjligheten att få nys om var fienden befinner sig.

För att ge fler strategiska möjligheter har man berikat spelet med en dygnscykel, där det gäller att utnyttja både dag och natt. Överraskningsanfall görs exempelvis lämpligast nattetid då synfältet är begränsad. Utöver dygnscykeln finns det olika väderförhållande du måste anpassa dig till. Dessa påverkar både sikt och framkomlighet hos dina enheter.

Kör över ett träd och spräng ett hus

- Till tonerna av pompösa kompositioner

Du kommer stöta på fiender som gömt sig i hus och bakom skydd. Det enklaste sättet att få bukt med dessa är att helt enkelt spränga byggnaden de gömt sig i. Det mesta går nämligen att förstöra och du kommer lämna tydliga avtryck i terrängen som minne av den strid du just deltagit i. Utöver förstörbara byggnader går det även att plöja ner träd, elstängsel och lyktstolpar. Allt detta tillför ett djup som förstärker känslan av att du faktiskt kan påverka omgivningen och allt detta levereras i en mycket tilltalande grafisk förpackning. Dock har spelet en tendens att få datorn att gå på högvarv och det kan få även den starkaste maskin att be om nåd. Detta är något jag hoppas man ordnar snarast med en patch; även om du kan spela #Crysis med högsta inställningar kommer spelet få din dator att kännas omodern.

I bakgrunden hörs pompösa toner, men det är också det enda positiva som går att säga om ljudet. Effekterna är under all kritik och soldaternas konstanta tjat kommer driva dig till vansinne.

Ointelligent artificiell intelligens

- Soldater utan lokalsinne

Likt många andra RTS-spel lider Cold War av vissa genretypiska brister. Exempel: det räcker inte med att klicka på destinationen du vill att dina trupper skall till, du måste mer eller mindre hålla dem i händerna på vägen dit för att de inte skall fastna i byggnader på vägen. Jag har även sprungit på vissa problem med fiendens AI: vid ett flertal tillfällen sprang jag in i fiendeenheter som IQ-befriat stod och stirrade in i en vägg medan mina trupper befriade dessa från deras lågmälda vardag. Men i stort bjuds det på rikligt motstånd, du befinner dig ofta i underläge och kommer därmed att tvingas tänka strategiskt. Den som tanklöst rusar in i strid utan någon plan kommer snabbt att få besöka sakte Per utanför pärleporten - och som straff för dumdristighet inte få komma in.

När du fått ett hum om hur spelet fungerar, vilka strategier som bör användas respektive bör undvikas kan det vara en god tanke att pröva dessa i multiplayerläget . Här kan upp till åtta personer mötas för att göra upp om vem som är den bäste strategen. Detta kan göras på ett flertal olika sätt, bland annat genom klassisk deathmatch, domination eller coop. Tyvärr fanns begränsade möjligheter att spela online under recenserandet (servrarna gapade ofta tomma), men om vi ser till föregångarna har även detta spel bra chans att klara sig fint online.

Codename: Panzers - Cold War är ett spel för den redan frälsta RTS-fantasten och det bjuder på drösvis med utmanande strider. Tyvärr är irritationsmomenten är för många och stora för att jag ska kunna tilldela spelet ett riktigt högt betyg. Det blir en stark trea och önskemålet att bristerna plåstras om i kommande patchar.